Fredag 21 Jan, In the air & Baga Beach

Redo för en semester från semestern tog vi oss till inrikes flygplatsen och gjorde oss redo för Goa. Men i Indien går man efter stretch-time istället för klockan, så efter 2h serverade de oss matlådor och sa att flyget skulle komma snart. Så småningom flög vi över åar och dalar och landade i Goa. Vi bosatte oss i två lyxstugor i Baga Beach, eller rättare sagt paradiset. Vi hade en pool i vårt badrum, och en stor på gården, en dusch med vatten sprutandes från alla håll och en mostersäng.

 

 

 

Efter middagen, där vi fick megamycket bröd, blev det gratisfylla längs klubbgränden med gratis inträde, shots och cocktails för tjejer. Vi startade våra egna dansgolv och rymde från sliskiga indier.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Lördag 22 Jan, Little Baga, Old Goa & Ponda

På min morgonpromenad till Little Baga träffade jag på både kobror och elefanter. Till frukost hade jag allt det förbjudna: frukt, juice och mejeriprodukter. Underbart!

 

Utflyktade vidare till Old Goa för att se lite historiska byggnader. I Basilica of Bom Jesus fanns döde St. Francis Xaviers kropp och vi tände minnesljus för nära och kära. Chapel of St. Catherine och Church & Convent of St. Cajetap bjöd på fler magnifika syner och kompositioner.

 

 

 

 

Söderut till Ponda där vi var på kryddtur och buffé på Tropical Spice Farm. Här träffade vi även Bubble, en finfin elefant som duschade oss rena.

 

 

 

 

 

I Shri Manguesh Temple renade vi oss ytterliggare med heligt vatten, bugade och sa våra böner i den gyllene timmen.

 

 

Dagen avslutades med midnattsmarknad där jag gjorde de bästa fynden och njöt av paradislivet.

 

Söndag 23 Jan,  Baga Beach

Strandliv var målet med förmiddagen, så på strandstolar blev vi uppassade med kaffedrinkar och svalkade oss i det Arabiska Havet. Vi lämnade paradiset i sorg och flög tillbaka till Mumbai.

 

 

Fredag 14 Jan, Andheri, Marina Lines & Worli

Fredagen var mer eller mindre ett stort misslyckande. Dagens DVD var sönder, så vi försökte diskutera filmen med regissören Krishna DK utan att ens veta öppningsscenen. Taxituren tog 2h i hektisk traffik, men vi lyckades komma i tid till bion för att märka att filmen inte hade undertexter, även fast vi redan dubbelkollat. Så vi gjorde det tjejer gör bäst, drog till en lyxgalleria för lite late-night-shopping till elva på kvällen.

 

 

 

 

 

Lördag 15 Jan, Elephanta Island, Chowpatty & Malabar Hill

Efter en vecka var jag trött på blondinprat och långa taxiturer, så jag skippade morgonmötet och rymde tidigt med en färja till Elephanta Island. Där fanns grottor, tempel, statyer, stjälande apor och poserande vattenkvinnor.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Fortsatte vidare till Chowpatty till en gulligt stugliknande kyrka, St Teresa’s Church. På Chowpatty Beach jämförde jag för första gången indier med fiskmåsar. De flockas runt dig, lämnar dig aldrig ifred om dem inte bli ivägskrämda för att sen komma tillbakaspringandes. Förutom det så ville de alla vara modeller. Stranden var fullproppad med familjer, barn, drakar i luften, såpbubblor i vinden och män säljandes te ur en urna. Men ingen i simmandes förståss, för vattnet är giftigt.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I Jain Temple trippade jag runt barfota, och i Banganga Tank var det fullt av tempel mellan husen, pilgrimsbad och munkar. Kamala Nehru Park samlade på kärleksparen och Hanging Gardens hade familjepicknickarna, och så mig på en liten gräsplätt.

 

 

 

 

 

 

Söndag 16 Jan, Sanjay Gandhi National Park

I Sanjay Gandhi National Park fanns den finaste indiska familjen som körde mig runt. Först var Kanheri Caves där jag blev runtguidad i 110 grottor. Familjen bjöd mig på indiska under, mat alltså, och släppte av mig bland lejon och tigrar där jag åkte på safari.

 

 

 

 

 

 

 

Hemma var tomt, och jag utan nyckel, så kvällen spenderades på Inorbit Mall med tjejerna där det shoppades.

 

Måndag 17 Jan, Basai

Nu började det roliga där vi fick vara med på tv och filminspelningar. Det började på Gulaal, en hög budget tvshow. Här fick flickorna männen på fall medan jag gjorde grovjobbet, med det var okej för jag vill inte komma in i industrin på det sättet ändå.

 

 

 

 

Vi hade en underbar lunch, sittandes på knä med literflaskor öl innan vi gjorde mer tvinspelning.

 

Efter manusfeedback från Suparn var vi på hemmafest hos skådespelaren Rahil i hans lyxkrypin. Efter en timma eller så var indiernas whiskeyflaskor redan tomma och det börjades talas om olaglig rök. Så vi tog en tumlande co-ordinator hem och lämnade på vår soffa.

 

 

 

 

 

Tisdag 18 Jan, Math Island

På väg till destinationen såg vi en död man bärandes på bård. I hamnen sniffade grisarna runt bland soporna och kaptenen kastade sitt skräp i vattnet. Färjan tog oss till Math Island där vi var på tv-inspelningen av Sanskar Laxmi, en helt ny tv-serie i staden. Tjejerna dreglade över en skådespelare/body dubble, och jag samtalade med ljudinspelaren och assistenterna.

 

Vi tog en paus från den indiska kulturen och hade en himmelsk italiensk lunch. Dagen avslutades med billig märkesshopping, där ett par Wrangler jeans kostade 180kr.

 

Onsdag 19 Jan, Goregaun

Dagens filmspelning var begränsad, så för att få se blev vi tvungna att vara med. Vi fick helt enkelt bli bollywood dansare i en stor-budget film. Först till kostymrummet för ett antal klänningsprovningar, och det är inte lätt för en europeisk Mikaela att komma i en liten indisk ”klänning”. Väl klädd skickade den assisterande regissören tillbaka mig, för att jag inte såg tillräckligt utmanande ut. Det slutade med att de sydde in mig i en sjöjungfru-klänning. Hår och smink gjorde mig till kameramaterial, och efter det fick jag dansa uppe i en trappa, bakom dansarna och dricka cocktails i ett loungerum.

 

 

Direkt vidare för filmmiddag med Suparn, där vi stannade för tjejprat resten av kvällen.

 

Torsdag 20 Jan,

 

Vi hade en tidig morgon för att hinna med lite ärenden innan dagens tv-inspelning. Visade sig att det var någon slags söndag och inget öppnade förrän elva eller så.

 

På den 280 episoden av Agale Janam Mohe Bitiya Hi Kojo (New Generation) fick vi smältas i en varm, men stor inomhus-utomhus-uppsättning.

 

 

Vi förberedde för helgen med manikyr och pedikyr för sisådär 200kr, inte illa.

Fredag 7 Jan, Perth – Kuala Lumpur - Mumbai

Hela flygresan till Mumbai kan mer eller mindre summeras med sömn. Efter 36 sömnlösa timmar, mer på grund av resstress den resfeber, så lyckades jag somna på Perth flygplats, flyget till Kuala Lumpor, Kuala Lumpurs flygplats och flyget till Mumbai. Jag lyckades fortfarande absorbera de viktigaste detaljerna: Kuala Lumpurs flygplats måste vara världens tråkigaste och de har det äckligaste kaffet.

 

 

Att flyga in över en nattstad är alltid som en dröm. Trots att staden mest sover så ser den mer levande ut en någonsin med lyktor och lampor skinande överallt. Mumbai å andra sidan är inte en nattstad som sover. Mittinatten när Mukesh kom och hämtade upp mig var det värre än svensk rusningstrafik. Mumbais trafik är minst fyra filers biltrafik trängandes i en stor fil, utan några trafikregler tillsammans med en symfoni av tutande.

 

 

Lördag 8 Jan, Colaba

Couscous-frukost med riktigt Chai Te, fast Chai är i och för sig en generell term för te här. Vi var äventyrliga och tog det överfyllda tåget till staden, Churchgate för att vara exakt. Med Lonely Planet's guidebok och karta lyckades vi ta oss vidare till Colaba för upptäckt. Vid Gateway of India blev vi trakasserade av fotopojkar och imponerade av fågelträd, och Taj Mahal inbjöd oss att bli Bollywood extras. Längs Mumbai Harbour, in i slummen och genom Colaba Market, där småflickorna bad om vatten.

 

Gateway of India

 

Taj Mahal Palace

Mumbai Harbour

 

På Royal Café/Head Quarters fanns tonårsflickor och pojkar som drack och flirtade lite smått innan middagen hemma med mamma.

 

Western Railway tog oss hem till Goregaun, men bara precis. Jag blev utpressade i luften, fast mellan avstigande och påstigande tills Emma och Emilie äntligen lyckades dra ner mig till plattformen.

 

Söndag 9 Jan, Kala Ghoda & Fort

Jetlagade flickor stannade hemma, så jag utforskade andra delar av staden själv. High Court och Rajabai Clock Tower var stängt för ingång, men imponerade mig tillräckligt utifrån. University of Mumbai vaktades av soldater med allför långa vapen och seriösa miner. Keneseth Eliyahoo Synagogue var en himmelsupplevlese med små fönster till verkligheten, och så blev man tvungen att betala för att fota. I St Thomas Cathedral satt jag med andra turister och läste Lonely Planet medan en indie bad på knä framma vi altaret.

 

High Court

Rajabai Clock Tower

University of Mumbai

Keneseth Eliyahoo Synagogue

St Thomas Cathedral

Presentshopping i Bombay Store, en butik med lukt av frisk parfym och ljud av avlägsenhet i jämförelse med hets och skit. Tillsammans med ”riktigt” kaffe av indiska bönor på Barista kände jag äntligen lite Mikaela komma tillbaka in i mig.

 

Jag lyckades navigera mig igenom Chhatrapati Shivaji Terminus/Victoria Terminus, Mumbais stressigaste station, och hamnade i en läskig, fängelseliknande vagn. Men kvinnorna tog hand om mig, en bjöd mig på mat och en liten flicka frågade förundrat om hon fick röra mig. Människor i staden är underbara.

 

 

 

Måndag 10 Jan, Andheri

Idag började verkligheten med orientering på kontoret, möte med två filmskapare och ett massa rabbel om film historia, maffian, mord, näsjobb och slamperi. Vi träffade regissören av Ugly Aur Pagli, Sachin.

 

I Andheris shoppingdistrikt inköptes happy pants/panjabi pants/harem byxor, beroende på vad man föredrar, tillsammans med tre par Converse.

 

Vid slutet av dagen hade jag redan haft feber, ryggont, magkramp och svullna ögon. Bring it on India.

 

 

 

 

Tisdag 11 Jan, Andheri

Började med filmfrukost och Acid Factory. Jag försökte mig på lite filmshopping men ingen visste vem Satyajit Ray, trots att han vunnit Oscars och förmodligen är Indiens mest framgångsrika filmskapare, i alla fall internationellt. I mötet med Suparn Verma, en annan regissör, tipsade han mig om vart detta kunde finnas, och vi utbyte kontaktdetaljer.

 

Kvällens chokladfest innehöll boxar av choklad och ännu mer bollywood filmer.

 

Onsdag 12 Jan, Andheri

Vi fick äntligen se den experimentella sidan av Bollywood. I ett rökfyllt kontor hade vi regissörmöte med Sudipto (Pankh) som informerade oss om cross-dressing och barnslaveri i filmbranchen. Det övergick så småningom i glada diskussioner om Ingmar Bergman och Darren Aronofsky.

I ett köpcenter hittade vi de underligaste Hot Dogsen någonsin: bröd med skalgjursröra, chicken nuggets, majonäs och senap.

 

 

Mukesh lagade oss indisk kyckling och bjöd på indisk rom, förmodligen den bästa maten vi haft hittills.

 

 

Torsdag 13 Jan, Mahalaxmi

Efter exceptionell filmvisning av Shoot on Sight och Provoked träffade vi Jag Mundrah. Han berättade om indisk uppväxt, Hollywood vs. Bollywood och arrangerat äktenskap. Det avslutades med gåshud från mig och ännu ett visitkort i högen.

 

 

Vi fixade oss fina på en Salong med ögonbryn, pedikyr och manikyr. Redo för filmspotsen tog vi en taxitur till Olive Restaurant & Bar i Mahalaxmi, där vi kände oss lite missplacerade mellan uppklädda kändisar. Senare översttes Ghetto till Gateway och istället för att hålla oss i orten hamnade vi några mil bort i innerstaden. Note to self: Var överdrivet tydlig!

 

 

Vi gjorde inte bara låtsas-klipp i en hiss förra terminen, med på listan fanns också seriösa musikvideor. Vi ville tänka lite större en Perth och fick artister som Shout Out Louds, The Tough Alliance, Ceo, JJ och Superski på kroken. Slutligen valde vi att skapa för norska Ugress, mest för att låten är nästintill ett mästerverk. Ingen press på videon alls.

Nu är det sommarlov och solväder (fast jag ska ju plugga lite på lovet ändå). Det finns bara en sak att säga..

Sista veckan av universitetsplugg är alltid galen, sådär inte-alls-okej-galen. En vecka av ingen sömn, ingen mat, massa jobb och att ta med sig en kudde till skolan. Tur nog så är vår filmlärare världsbäst och ser till att vi inte avlider. Hon har till och med lämnat sitt kontor upplåst under natten så att vi kan sova där inne om vi behöver. Livet blir helt enkelt ECU. Klockan 08.30 imorse ramlade jag äntligen hem i min egen säng och vaknade inte förän 16.30 i eftermiddags.Sånt måste ju vara okej efter en vecka utan sömn?

Det är så mycket jag vill göra nu. Ändå sitter jag med tentaplugg och pulversås till middag. Det blir till att vara raggsockskreativ med hål i strumpan en annan kväll (och det är inte allt för långt bort!).

Med inspiration från Wes Anderson skapade jag min egna experimentella film. Kanske finns där en personlig stil trots allt, som Robin sa: experimentellt, mycket redigering och så lite dans. Jag tycker det låter fint. Hur som, här har ni Homish Rain, en experimentell film gjord i kursen Advanced Video Production.

Slutet av förra terminen gjorde vi, Franky Productions, vår första dokumentär. Vi raggade upp några pojkar på heta cyklar, det vill säga Perth Cycle Polos Crew, och filmade på alla möjliga sätt. På en rullande skateboard, från ett cykelstyre, genom stängsel, en 3 wheel dolly och krypandes på alla fyra med allt för låga jeans. Crewn är nu i luften, flygandes till Brisbane för Bike Polo Nationals, och förhoppningsvis blir de landsmästare ! Lycka till PCP.

 

Du pekar frågande på blåmärkena på rumpan, och när jag säger att jag vart i en tjejfight skrattar du och drar oss intill. Jag tycker om att vara nära dina andetag och sträva kind, även om vi båda tröttnar snabbt och vänder varandra ryggen. Och trots att jag puttar ur dig ur sängen minst tre gånger, så tycker jag om att trängas två i den.

 

Det kanske inte var så mycket mer än så, med det är skönt att känna lite igen.

Sen körde vi lite kareoke också. Jag var däremot bara med på denna inspelning, efter som jag smet iväg till storproduktioner lite senare. Här leker jag med det grafiska och redan inspelad video:

Så hade vi studio televisions produktioner i skolan. Det börjar med bowling. (Själv bossar jag i studion och ser till att alla gör det de ska.)