.

Tillbaka ifrån Kina och vardagen kunde inte vara tråkigare. Jag fick lite panikångest, tog mina sista sparpengar och sa till mina vänner att hämta mig på flygplatsen i Melbourne.

 

Melbourne var allt jag ville att det skulle vara om inte mer. ”Varför åker du till Melbourne nu, det är ju iskallt?” Men jag tror riktigt höst var bland det bästa staden kunde ge mig.

 

Tisdag 22 Juni, Trillingar och en snarkande dam

På flygplatsen ville de att ja skulle fylla i utvärderingspapper, men jag skakade bara på huvudet. Tillslut kom killen fram till mig och suktade mig med godis, så jag gjorde det. Inte för godiset förstås, utan för att han var söt. Han tog rast och så pratade vi om film, konst och universitet i Perth. Jag satt mig på ett flyg till Melbourne och han gick tillbaka och jobbade.

 

På flyget hamnade jag bakom tre skrikiga trillar på tre år. Det kunde inte bli värre. När de tre timmar senare äntligen höll tyst somnade tanten bredvid mig, och snarkade högljutt, vilket så småningom fick trillingarna att tjuta igen. Helt klart den värsta flygresan någonsin.

 

Dan hämtade mig och körde till 165 Palmerston Road, Carlton, Simons hus där jag skulle placera mig själv de främsta nätterna. Simon satt på en barhörna och glömde helt bort tiden efter ett antal öl, så vi väntade i Dans bil på att bli insläppta. ”Tack för skjutsen” och dags för Dan att åka hem en tisdagsnatt klockan ett, men eftersom bilbatteriet var 6år gammalt så tog det ännu två timmar innan han lyckades komma i säng.

 

Onsdag 23 Juni, Stadsutforskning och svensk bio

Efter Kina-inspiration började jag med stadens China Town på Little Bourke St. Gatan ledde vidare till St Patricks Cathedral där jag spenderade allt för mycket fotominne och minuter. Efter kafferast med italiensk service och Dan, min egna regerings advokat, vandrade jag ner till Fitzroy Gardens.

 

 

Det var lycka när jag frös om nästippen och tittade på när de färgade höstlöven singlade ner från träden. Jag andades extra mycket bara för att få se vinter-andedräkten blåsa vidare, och känna hur den mjuka jorden luktade likadant som en höstdag i Ängsvägens trädgård.

 

 

Rialto Towers tog en högt, högt upp, medans Southern Cross Station imponerade mig med den snyggaste stationen någonsin, och så fanns det ju en cool strumpbyx-shop där också.

 

 

Efter Simons jobb tog han mig för mer kaffe i Centre Places gränden, och jag förstod att i Melbourne har man inte äckligt kaffe. I gränden kände jag mig som en häxa på trollstavsjakt i Diagon Alley. Caféerna var minimalt små, med underliga människor i, och så en gitarrist på en pall sjungandes ”is this a lasting treasure or just a moment's pleasure”.

 

 

På Federation Square chillade vi i strandstolar och förundrades av något som var en blandning av måne och sol, fast extra orange. För att få in lite Sverige i det hela såg vi Män som hatar kvinnor på en av biosalongerna, och svensk film var faktiskt helt okej för ett tag. Ljudet av en spårvagn tog oss hem, och jag somnade lyckligt på en madrass framför ett värmeelement i ett vardagsrum.

 

 

Torsdag 24 Juni, Vykortsskrivning i en botanisk trädgård, och så lite Tim Burton

Från Flinders Street Station tog jag en morgon promenad längs Yarra River och upp i the Royal Botanic Garden. Det fanns en liten stuga där tre gamla män hade ett möte, vid sjön köpte jag fina vykort och på toppen åt jag en hembakad muffin och klottrade ner några kärleksord.

 

 

Av en slump hamnade jag vid ett krigsmonument, där jag fick fota turister och stod på helig mark. Därifrån kunde man se Eureka, stadens högsta byggnad. Trött på att gå år ett håll vände jag och följde floden åt andra hållet, längs Southbank. Det fanns minst sex stycken broar över, där det egentligen bara behövdes en.

 

 

Jag valde förståss den coolaste och hamnade till slut på the Australian Centre for the Moving Image. Där värmde jag upp med historiska filmklipp innan vi intog Tim Burton the Exhibition. Jag tog på Alice i underlandets klänning, funderade på att köpa blyertsteckningar och kom på att Edward Scissorhands soundtrack är underbart.

 

 

På en restaurang mötte jag Dan, Steph och Nabila (mitt Kinagäng) för kinesiska dumplings och uppdatering. Nabila körde oss vidare till en bar mitt ute i ingenstans där det blev hetsiga diskussioner om film, och allra helst Avatar. Det var underbart att få uppleva en del av Kina igen.

 

 

Fredag 25 Juni, Mitt drömliv på en dag

Jag hittade min favoritgata Brunswick St. Frukost i ett caféhörn med crossiant och mer kaffe. På övervåningen uppdaterade jag mig genom facebook, och förklarade för folk att jag rymt till Melbourne för ett slag.

 

Gatan är en blandning av underbara caféer, skuggiga barer och individuella design affärer. Det slutade med att jag hade en fransk mössa på huvudet, ett par prickiga strumpbyxor och så några extra långa länkar runt halsen.

 

Jag kände mig extra fin och tyckte att jag kunde promenera till vårt middagsmöte på Victoria Street. Svårare än lätt när Victoria Street blev Victoria Arcade och sen Victoria Street igen. Det slutade med att jag tog en spårvagn och dök upp en halvtimme sent, halvblöt under mitt prickiga paraply. Här blev det vietnamesiskt och så bra att vi var där två gånger samma kväll (eller så blev vi tvungna att gå tillbaka för att Monica glömt plånboken).

 

 

På Cherry såg vi Thieves och tre andra band spela, varav ett lät som Deftones och fick mig att försvinna mentalt för ett tag. Igenom några gränder och vi hittade till Cherry’s motsats Madame Brussles där man satt i en trädgård. Hoppkrupna på en bänk under rosa filtar drack vi drinkar ur en kanna, och blev serverade av tennisspelare. Favorit !

 

 

Lördag 26 Juni, Rundtur av Melbourne-borna

Denna dag tog Melbourne-borna mig på utflykt och rundtur. Det börjades med St Kilda där jag hittade ett imitations Luna Park, som inte alls var lika snyggt som det i Sydney. Efter frukt- och valnötstoast op-shoppade vi, och jag hittade en slips som nu är mitt regelbundna bälte.

 

 

 

Efter en rundtur på city-spårvagnen och regnpromenad i Flagstaff Gardens träffade vi Nabila på Hopetoun Tea Rooms. Där drack vi ört-, blom- och chokladte, och Dan suktade mig med min livstidsgodaste choklad- och passionsfrukttårta.

 

 

Trötta på te övergick vi till varmt rödvin på Sister Bella. Dan och Nabila hade en fototävling där jag var domare och ett hål var objektet. Dan vann förståss.

 

 

Vi gick igenom gränd efter gränd, och genom några barer också för den delen, innan vi kom fram till Chi Lounge där jag träffade nya vänner. Alex, som firade sin födelsedag tre månader försent, tog oss sedan vidare till Euro Trash. Där kunde man dansa på alla tre våningar, och i trappan där det också fanns några minibarer och sittkuddar. Även om stället såg väldigt coolt ut, med leksaksutställningar i hörnen, så var musiken skit och vi tuffade hem.

 

 

Söndag 27 Juni, Marknad och Biblioteksbesök

Söndag är väl marknadsdag, så Simon och jag söndagspromenerade till Queen Victoria Market där vi blev vilse bland tofflor, champinjoner och plastgräsmattor för hundar. Jag hittade min favoritplats bland rosa lakan och glitter, och sen så köpte jag ett ur på kedja.

 

 

På Victoria State Library myste jag bland böcker och lukten av gammalt pappers. Där fanns också gratis internet, vilket givetvis förlängde mitt besök.

 

Jag träffade upp Dans vänner på ett bowlinghak där man fick spela så länge man drack alkohol. Bra villkor tyckte vi, med undrade samtidigt varför alla plötsligt var så dåliga. Alex tog mig till Section8 där jag drack Guinness och tyckte att Melbourne helt klart hade de bästa ställena på jorden.

 

 

Strax före tolv kom Dan och fick mig att löpa till bussen. Så snabbt att jag trodde att jag aldrig mer skulle behöva springa. Men hem kom jag i alla fall i tid.

 

Måndag 28 Juni, Sandstrand och beach boxes

I Brighton skulle den finaste stranden finnas, men inget kan någonsin slå Perthklass på stränder. Å andra sidan hade de färgglada strandskjul på rad. Något som gjorde mig lycklig och fotoglad, enda tills min batteri dog. Då tågade jag tillbaka till innerstaden och mötte upp Simon och hans vänner för avskedsöl på en irländsk pub.

 

 

Kvällen blev till natt och jag hamnade på soffan med en fransman som berättade sådana enastående historier att jag blev tvungen att anteckna och frågade om jag fick lov att göra en film av hans liv. Sen såg jag honom aldrig mer.

 

Tisdag 29 Juni, Avsked till en drömstad

Utan att alls vilja gick jag igenom staden en sista gång, köpte kaffe i trollkarlsgränden och kikade in i den där vintage affären igen. Vi tog en sista fika på den italienska restaurangen. Jag bestämde mig för att strunta i spårvagnen och gick hela vägen hem till Carlton med fler än en tår i ögat.

 

Vi avslutade med italiensk middag på Lygon St, en bit av Italien. Trots att vi var proppmätta så drack vi kaffe och åt kex. Steph gav mig en avskedspresent inslagen i en påse med klädnypa, något servitören tyckte var oerhört underhållande. Ett fint halsband, helt i min stil. Tack Steph.

 

Hela Kinagänget körde mig till flygplatsen, och Steph hade bakat farväl-kakor till mig. På flygplatsen provade vi alla Body Shops produkter och hade café-politiks-diskussioner, som givetvis ledde till religion. Efter att de alla tre stått och vinkat och skrikit ”Bye MK!” över hela flygplatsen befann jag mig än en gång själv på flygplanet på väg tillbaka till lilla Perth.

 

Tack Melbourne för att du visade mig vad en drömstad kan vara.

Melbourne bilder !