HD as in Hilariously Dumb
Hur gick det egentligen med de där ambitiösa planerna? Jo se, idag fick vi tillbaka vår första inlämning och hej hd!
Oh yes, High Distinction, 14,5p/15p. Se där. Ja behöver inte förklara så mycket mer än så va?
För att fira ska jag lägga upp de förskräckliga bilderna jag hittade på kameran dagen efter fredagsnatten. Nog är jag ful som stryk, men jag kan inte sluta skratta. Klockrent, ibland är det kul att vara sjukt ful!
Jag har snuvat in mig lite på Billie the Vision and the Dancers dessutom, så de får sätta slutet:
“You know you’ve been away too long
When your penis smells like a cheese doodle –
The cheesier snack.”
Please take it back!
I can never eat that sort of thing again.
Oh yes, High Distinction, 14,5p/15p. Se där. Ja behöver inte förklara så mycket mer än så va?
För att fira ska jag lägga upp de förskräckliga bilderna jag hittade på kameran dagen efter fredagsnatten. Nog är jag ful som stryk, men jag kan inte sluta skratta. Klockrent, ibland är det kul att vara sjukt ful!
Jag har snuvat in mig lite på Billie the Vision and the Dancers dessutom, så de får sätta slutet:
“You know you’ve been away too long
When your penis smells like a cheese doodle –
The cheesier snack.”
Please take it back!
I can never eat that sort of thing again.
I Sverige spelar vi musik
Det här, det är glädje, lycka och kärlek. Ett litet kort, med några få handskrivna ord från Sverige. En liten hälsning, ett litet hej och jag smular sönder lite extra. Att få en liten tanke skickad över jorden, hela vägen hit, det får saltvatten att smyga i ögonvrån. Mormor, hon är den enda som förstår uppskattningen av lite personliga ord skickat på ett papper. Ett litet kort och så glad har jag inte vart på länge. Hallå, var är ni alla? Har ni glömt mig? Skicka ett brev, för det det är lycka.
Vad som mer är lycka är att jag påbörjat min första inlämning i filmredigering, och jag älskar det! Så fort det blir som jag vill, när klippet hoppar sådär fint till musiken, ja då hamnar jag lite i extas. Nördigt? Oh yes. Men jag är vilket fall sjukt nöjd att jag hittills gillar det jag ska läsa, sjukt mycket.
Till film behövs musik, och där hamna jag ett tag. Gammal musik, såndär som är kopplad till perioder, tillfällen och händelser, den är riktigt farlig. Jag fastna där och ja saknar, ganska så mycket. Svensk sommar, festival och sommarkvällar med er. Och Hanna, jag saknar dig så jag måste bita mig hårt i läppen här och nu. Jag vill att vi, Vi, VI ska dansa till Shout out Louds som nu spelas i mina öron.
Efter ett telefonsamtal igår så började jag för första gången fatta det. Jag har lämnat allt, hemma, kärlek och vanor. Det är noll nu, noll på allt. Inget hemma, inga riktiga vänner och inga vanor. Det var det jag ville, men det konstiga är att jag aldrig kommer tillbaka, komma tillbaka till det jag är van vid. Det vi är vana vid.
I mitt oerhört sentimental humör just nu vill jag bara säga att jag älskar er, alla ni som vet att jag älskar er. Det enda som rubbar mig här borta är när jag tänker på er, för då saknar jag så mycket så jag sitter och gråter i en datasal.
Ni är kärlek för mig.
Vad som mer är lycka är att jag påbörjat min första inlämning i filmredigering, och jag älskar det! Så fort det blir som jag vill, när klippet hoppar sådär fint till musiken, ja då hamnar jag lite i extas. Nördigt? Oh yes. Men jag är vilket fall sjukt nöjd att jag hittills gillar det jag ska läsa, sjukt mycket.
Till film behövs musik, och där hamna jag ett tag. Gammal musik, såndär som är kopplad till perioder, tillfällen och händelser, den är riktigt farlig. Jag fastna där och ja saknar, ganska så mycket. Svensk sommar, festival och sommarkvällar med er. Och Hanna, jag saknar dig så jag måste bita mig hårt i läppen här och nu. Jag vill att vi, Vi, VI ska dansa till Shout out Louds som nu spelas i mina öron.
Efter ett telefonsamtal igår så började jag för första gången fatta det. Jag har lämnat allt, hemma, kärlek och vanor. Det är noll nu, noll på allt. Inget hemma, inga riktiga vänner och inga vanor. Det var det jag ville, men det konstiga är att jag aldrig kommer tillbaka, komma tillbaka till det jag är van vid. Det vi är vana vid.
I mitt oerhört sentimental humör just nu vill jag bara säga att jag älskar er, alla ni som vet att jag älskar er. Det enda som rubbar mig här borta är när jag tänker på er, för då saknar jag så mycket så jag sitter och gråter i en datasal.
Ni är kärlek för mig.
Spanish Night
Fredags var Spanish Night hos Karin. Detta innebar tapas, paella och sangria, och när man är en fattig student som lever på omelett, nudlar och bröd (utan nått på) då är det där himmel. Hemma hos Karin befann sig 12 personer, hälften svenskar från Berghs och andra hälften australiensare. Vi åt och åt och åt lite till, och jag svällde upp.
Efter Karin drog vi vidare till en klubb. Själv var jag lite osäker på om jag skulle med, eftersom jag skulle upp tidigt och plugga nästa dag. Men sen blir det ju aldrig som man tänkt sig. På the Court var det en kille som ville äta Dennis som en cupcake, en tjej som visade halva rumpan och en annan som vart i Sverige i ett år och kunde svenska.
Stället stängde klockan 2 och vi vandrade vidare till nästa ställe: jazzklubben Ellington. Sjukt mysigt. En ganska liten lokal, lite bord och stolar och ett jazzband längst fram som satte stämningen. De stängde dock klockan 3, så vi satt oss ner och gick sen igen.
Det där med att gå hem tidigt hade jag redan tappat, så det var bara att fortsätta följa med, nu till Lacker’s. Jag fattar inte hur, men vi var faktiskt hungriga igen. Där beställde vi en blandning av mat: bläckfisk, nachos, kyckling och pommes frites. I jukeboxen som stod i hörnet spelade vi nostalgisk musik, men det blev lite för mycket när CJ spelade Emilia.. Killarna spelade biljard och tillslut blev jag medtvingad jag med. Det andra laget, som bestod av Nya Zeeländare, gav däremot snabbt upp. Tydligen var anledningen till spelet att den ena ville få mig i säng, men det såg inte så ljust ut, så de gav upp och gick hem.
Efter att Robin och Sara somnat i soffan bestämde de sig för att gå hem. Så av vårat 12 personer gäng var nu bara jag, Dennis och CJ kvar. Vi stannade kvar ett tag till och killarna försökte lära mig spela biljard på riktigt. Det gick faktiskt framåt, jag kan nu träffa en boll med kön genom att hålla den åt rätt håll.
Natten fortsatte och vi tog en taxi tillbaka till Karin. Taxichauffören var en full ryss, och Dennis fick visa sitt Spiderman leg. (Han är Spiderman egentligen) Karin hade hunnit somnat, men killarna var fast beslutna av att ta sig in. Så vi klättrade över det höga stängslet till parkeringen och tog en liten genväg, och ja vi lyckades komma in – till ytterdörren. Karin sov fortfarande och vi gick hem.
Denna planerat tidiga kväll blev faktiskt ganska tidig om man vänder på det, för jag kom hem klockan 7 på morgonen, och det är väl ändå tidigt?
Ö-råd nr.2
Jepp, nedräkningen fortsätter. Det tog alltså exakt ytterliggare tre veckor tills nästa utslagning. Av de sex tjejer som först kom hit är vi nu endast tre kvar. Denna gång var det två som lämnade oss samtidigt för en hemresa till Sverige.
Fortsättning följer ... (visst)
Fortsättning följer ... (visst)
Mudwrestling och killar i minikalsonger
Nu har det gått en hel vecka utan ord, men det är mycket att göra. Främst mycket plugg, och eftersom jag bestämt mig för att vara sjukt ambitiös nu så blir det faktiskt väldigt, väldigt mycket plugg. Och när man väl inte pluggar så gör man andra tokiga saker, som till exempel att gå på gayklubb.
Sara och Karin
All photos taken by Sara
Våra nyfunna vänner Karin och Sara drog dit oss, och shit det var en galen kväll. En såndär galen kväll då man halvt är i chock, halvt skrattandes. In på The Court, som alla utom just jag och Robin visste var en gayklubb, där jag först inte märker nånting. Helena berättade för mig, men jag märkte det inte så mycket. Lite senare drog en dragqueen show igång på scenen och jag dog, nästan. Sjukt uppklädda och uppsminkade svängde de där självsäkra männen på rumpan, och mimade till allt i stil med Britney Spears. Först tappade jag hakan, sen skrattade jag av glädje och till sist stod jag och dansa med lite. Vi förflyttade oss till dansgolvet där jag plötsligt kände mig omringad av tätt omslingrade killpar, och än en gång tappade jag hakan, skrattade och dansade. Första gången jag faktiskt blev rädd var när jag och Helena besökte toan och gick in tillsammans, så som vi tjejer gör, och jag hörde en grovt gormande röst: "ONLY ONE PERSON AT THE TOILET!" och sen en stor kvinnlig vakt som kom stormande mot oss. Snällt och lite smått rädda delade vi på oss, Helena tog toan och jag väntade på en. Då bankade vakten hårt på en annan toalett och gormade att paret där inne måste UT! En toa blir ledig och jag smiter snabbt in.
Uppfyllda med gayanda trodde jag att det räckte, men natten går vidare och även gayandan, till nästa ställe. Nog ett gayställe, men Connection hade en av de grymaste uteplatserna. Uteplatsen låg nämligen på taket, och där ifrån såg man ut över hela Perths nattliv och skylinen. Helt klart värt. På uteplatsen stod en blandning av människor, men de man helt klart la märke till först var den mängd av killar som stod och drack sin öl endast iförda kalsonger i storlek minus två. När Robin fick en av dessa tajta rumpor i ansiktet bestämde vi oss för att det var dags att gå. Att jag dessutom hann hamna mellan två tjejer i ett mindre bråk, bli knockad i ögat och inse att de hade mudwrestling och skönhetstävlingar på stället, späder bara på lyckoskratten från denna natt.
Kvällen avslutas med en pizza för hundra kronor.
Japp, jag kommer definitivt komma ihåg den kvällen.
Uppfyllda med gayanda trodde jag att det räckte, men natten går vidare och även gayandan, till nästa ställe. Nog ett gayställe, men Connection hade en av de grymaste uteplatserna. Uteplatsen låg nämligen på taket, och där ifrån såg man ut över hela Perths nattliv och skylinen. Helt klart värt. På uteplatsen stod en blandning av människor, men de man helt klart la märke till först var den mängd av killar som stod och drack sin öl endast iförda kalsonger i storlek minus två. När Robin fick en av dessa tajta rumpor i ansiktet bestämde vi oss för att det var dags att gå. Att jag dessutom hann hamna mellan två tjejer i ett mindre bråk, bli knockad i ögat och inse att de hade mudwrestling och skönhetstävlingar på stället, späder bara på lyckoskratten från denna natt.
Kvällen avslutas med en pizza för hundra kronor.
Japp, jag kommer definitivt komma ihåg den kvällen.
All photos taken by Sara
Perthday
Första födelsedagen utanför Ängsvägen, Ösmo, Stockholm och Sverige, och till och med Europa! Först fördelsedagen i Perth, min första Perthday, och jag var hur otaggad som helst ! Eftersom alla andra svenskar här utom jag läser en Bachelor of Communication, och jag en Bachelor of Creative Industries, gör det att våra scheman skiljer sig ganska ordentligt. Enligt mina beräkningar skulle jag vakna själv, vara själv hela dagen, gå till skolan när alla gått hem och komma hem lagom till alla skulle sova. Inte den mest önskade födelsedagen precis. Så min plan var att försöka ha en bra dag själv helt enkelt, äta god frukost nånstans, inte plugga på hela dagen och avsluta med att se en bra film.
När jag vakna kände jag mig precis så här:
Jag kollade igenom min svenska mobil och läste igenom ett antal uppmuntrande gratulationssms. Mest värmande var det från moster Martina och kusin Amanda, men samtidigt gjorde det mig mindre glad över dagen. Tänk om jag hade vart hemma i Sverige, då hade jag haft folk omkring mig hela tiden! Efter lite depp gick jag tillslut upp, öppnade sovrumdörren och såg den här hängandes på dörrknoppen:
Robins påhitt, och det värmde lite att han tänkte på mig. Vidare in till badrummet hängde en ytterliggare lapp:
Så visade det sig att han hade utsmyckat hela lägenheten med grattislappar: tandborsten, tvålen, köket, luckorna, besticken, min stol och till och med mina skor! I köket stod han sen och väntade på mig med färdiglagad frukost, helt, helt underbart! Jag fick en grattiskram och sen kilade han iväg till skolan. Dagen kanske inte skulle bli så dålig trots allt.
(click it)
Senare gick jag till min favoritrestaurang, åt lunch och drack mitt livs godaste kaffe. Vidare till filmbutiken här i närheten där jag skulle hyra filmerna. Vid kassadisken drar killen mitt medlemskort och säger:
”It’s your birthday today!”
”Yeah, I know.”
”Happy Birthday!”
”Thank you!”
”No charge.”
”What?!”
”Yeah, it’s your birthday, no charge.”
Så jag fick hyra två filmer gratis i present. Efter det drog jag till Kings Park, den enorma parken med den otroliga utsikten, och läste lite, för att sen gå till skolan. Jocke och Mia stämde in i en högljudd svensk födelsedagssång så alla elever stirrade förvirrat, perfekt!
Väl hemma och öppnade jag dörren och hörde det där ordet: ”SUPRISE!” Där fanns Robin, Helena och Helena med morotstårta, chips, ballonger och presenter. Nu är det kanske inte sånt som räknas, men det var lycka. Att de hade tänkt på mig och fixat för att jag skulle bli glad, och det blev jag verkligen. Efter fikat avslutade vi kvällen på Queens här i närheten, och vet ni så mycket bättre än så kunde det inte bli.
När jag vakna kände jag mig precis så här:
Jag kollade igenom min svenska mobil och läste igenom ett antal uppmuntrande gratulationssms. Mest värmande var det från moster Martina och kusin Amanda, men samtidigt gjorde det mig mindre glad över dagen. Tänk om jag hade vart hemma i Sverige, då hade jag haft folk omkring mig hela tiden! Efter lite depp gick jag tillslut upp, öppnade sovrumdörren och såg den här hängandes på dörrknoppen:
Robins påhitt, och det värmde lite att han tänkte på mig. Vidare in till badrummet hängde en ytterliggare lapp:
Så visade det sig att han hade utsmyckat hela lägenheten med grattislappar: tandborsten, tvålen, köket, luckorna, besticken, min stol och till och med mina skor! I köket stod han sen och väntade på mig med färdiglagad frukost, helt, helt underbart! Jag fick en grattiskram och sen kilade han iväg till skolan. Dagen kanske inte skulle bli så dålig trots allt.
(click it)
Senare gick jag till min favoritrestaurang, åt lunch och drack mitt livs godaste kaffe. Vidare till filmbutiken här i närheten där jag skulle hyra filmerna. Vid kassadisken drar killen mitt medlemskort och säger:
”It’s your birthday today!”
”Yeah, I know.”
”Happy Birthday!”
”Thank you!”
”No charge.”
”What?!”
”Yeah, it’s your birthday, no charge.”
Så jag fick hyra två filmer gratis i present. Efter det drog jag till Kings Park, den enorma parken med den otroliga utsikten, och läste lite, för att sen gå till skolan. Jocke och Mia stämde in i en högljudd svensk födelsedagssång så alla elever stirrade förvirrat, perfekt!
Väl hemma och öppnade jag dörren och hörde det där ordet: ”SUPRISE!” Där fanns Robin, Helena och Helena med morotstårta, chips, ballonger och presenter. Nu är det kanske inte sånt som räknas, men det var lycka. Att de hade tänkt på mig och fixat för att jag skulle bli glad, och det blev jag verkligen. Efter fikat avslutade vi kvällen på Queens här i närheten, och vet ni så mycket bättre än så kunde det inte bli.
Kärlek till Robin, Helena, Helena och filmkillen.
My new home
Nu har jag bott i vår lägenhet i en månad, sicko. Tänkte att ni skulle få en snabb rundtur iaf. Så här såg lägenheten ut innan vi köpt nånting (än så länge är den för tom för att det ska kännas värt att visa den möblerade versionen):
This is my room
Robin's room (the little one :D)
The ladies room
Our kitchen
The living room one way (och Robins skor..)
Spisen (lägg märke till de rosa väggarna)
The living room the other way
Our pretty windows
Our balcony
The view
This is my room
Robin's room (the little one :D)
The ladies room
Our kitchen
The living room one way (och Robins skor..)
Spisen (lägg märke till de rosa väggarna)
The living room the other way
Our pretty windows
Our balcony
The view
Our other pretty pretty windows
Och så var det slut.
Homesickness?
Vi var 19 när vi kom, och efter 2,5år var ... kvar.
We'll see. Ö-rådet har börjat och första hemskickningen är gjord, ingen sitter säkert. Hemlängtan har tydligen börjat stöka här nere i Australien och man vet aldrig när eller mot vem den slår till. Efter exakt 4 veckor nu så har den första personen lämnat oss, för alltid. Kurserna avhoppade, rummet avsagt och kontinenten lämnad. Med en flygtid på 20h så lämnade hon det nya soliga, livet i Australien och återvände till kära, kyliga Sverige.
Vi får se hur lång tid det tar tills nästa farväl.
We'll see. Ö-rådet har börjat och första hemskickningen är gjord, ingen sitter säkert. Hemlängtan har tydligen börjat stöka här nere i Australien och man vet aldrig när eller mot vem den slår till. Efter exakt 4 veckor nu så har den första personen lämnat oss, för alltid. Kurserna avhoppade, rummet avsagt och kontinenten lämnad. Med en flygtid på 20h så lämnade hon det nya soliga, livet i Australien och återvände till kära, kyliga Sverige.
Vi får se hur lång tid det tar tills nästa farväl.
Bachelor of Creative Industries
Imorgon tisdagen den 3e mars har jag varit här i en månad. Det är sjukt. Sjukt på riktigt. Jag har aldrig vart hemifrån så här länge och ändå känns det inte minsta konstigt. Men vad man däremot kan börja undra är: Va fan gör tjejen i Australien? Gör hon något av nytta alls?
Men se det gör jag faktiskt. Imorgon är inte bara dagen då jag vart här i en månad, utan även gått i skolan i en vecka. Det var ju det jag kom hit för. Edith Cowan University, Creative Industries, Film&Video and Interactive Media Development. Det känns faktiskt sjukt bra. Terminens kurser är Representation and Interpretation, Film&Cinema Studies, Digital Photomedia och Digital Video.
(skolans välkomstbyggnad)
Representation and Interpretation är väl egentligen den enda som känns riktigt onödig. Det består mer eller mindre av samma element som kursen Reading Media Texts, som jag läste förra terminen. Föreläsaren är dessutom ett sömnpiller bara hon. Att spendera 15min bara på att fortsätta välkomna alla som kommer sent, spendera ytterliggare 10min på att försöka förstå sig på sin egen PowerPoint och de resterande 20min så föreläste hon om kultur genom att stå och läsa allting ifrån ett papper. Tror jag räknade gångerna till att hon tittade upp till 4gånger, på 20min, alltså 1gång var 5e minut. Ge mig bara pappret så kan jag läsa informationen själv, och dessutom slippa anteckna ner den.
Film&Cinema Studies verkar grymt. Den består mer eller mindre av att vi tittar på viktiga filmer och sen analyserar varför dem är just viktiga.
Digital Photomedia är en riktig pysselkurs, sånt som man kan sitta hemma vid datan och hålla på med när man inte har något att göra. Så nu har jag tidsfördriv på en lektion, förhoppningsvis lär ja mig lite mer också. Nu är det photoshop, men efter halva terminen övergår vi till flash.
(våra första uppgifter i digital photomedia)
Och så Digital Video. Egentligen har vi inte gjort så mycket än, men det känns som det kommer bli min favoritkurs, förmodligen med tanke på att vi håller på med just det som jag vill hålla på med sen. Filmredigering!
(en av mina huvudbyggnader)
I övrigt verkar skolan bra, och jag ska bli en sån plugghäst igen! För nu jävlar ska ja blir bra, och sjukt överambitiös. Hur ska ja annars kunna vinna en Oscar?
(okej, ja var på skolan sjukt tidigt så det ser helt dött ut. men i vanliga fall finns det faktiskt studenter på min skola)
