.

Hur ser jag ut egentligen?
Ett hopplock av mig och mitt hår det senaste året. Jag ser i alla fall galen ut jämt.

Julen, precis innan vi bytte minus till plus. Mitt hår är rött, rött.

 

I den varma staden, mitt hår är orangefärgat men jag har fortfarande samma kläder.

 

 

Marks födelsedag och jag undrade länge vem tjejen i en likadan halsduk var..

 

 

Mitt galna hår en dag till jobbet.

 

 

Mitt hår och jag när jag är sjuk, sjuk.

 

 

Och sen så borstade jag håret innan jag skulle till frisören. Jämförelsen mellan mitt raka och sjuka hår är underbar!

 

Och sen så tog jag och mitt hår oss äntligen till frisören.

 

 

Oktoberstormen har blivit en pollenexplosion, människorna går baklänges på höger sida av trafikmarkeringarna, och efter klockan tio drömmer ingen mer.
Vem visste att de önskade känslopustarna skulle fastna högst upp i bröstet. Varför sa ingen att man skulle hyperventilera koldioxid i takt till åsikterna.

Vad ska man med en klarblå himmel till när regnmolnen låter oss andas?

183 dagar senare och det enda som finns kvar är ordsmekningar i vindarna, och så hyperventilationen. Morgonkrigen och regnspringet tog slut för länge sen, och The Fray byttes ut emot ett tyst hiss av de egna andetagen.

Plötsligt förstår man varför de väljer att inte andas längre, och kanske blir solljuset mer vänligt då. Men till dess fortsätter jag att blåsa ordkombinationerna utmed havsvindarna och hoppas att drömmarna snart kommer tillbaka, även efter klockan tio.

En sommarkväll, en lördagkväll, en av de bästa i Perth. The Perth Royal Show är en show (?) som pågår en vecka i Perth varja år. Jag skulle förklara det som en stor marknad med lite extra aspekter och en lite större tivoliavdelning än vanligt. Inget av det var egentligen något att lägga huvudet på sned för, men det jag kände fick mig att snudda vid hyperventilationerna av spänning och gnistor.

Bara lukten av marknad, frityrolja, sockervadd och sommarsol, gör mig helt sprallig. Av någon underlig anledning är marknader, festivaler och andra folksamlingar det som får min smilegrop att bli extra synlig. Vi började givetvis med underlig mat: majskolv och korv på pinne.

 

 

Vi fastnade under en av åkattraktionerna med mer förfäran än glädje i blicken. Vi såg på varann, skakade på huvudet och gick vidare. När vi gått runt hela området två gånger frågade Kristy vad jag ville åka. Jag bet mig i läppen och pekade försiktigt på Extreme Speed, den vi båda i en tyst överenskommelse bestämt att inte åka. Kristy förklarade att vår vänskap efter detta var över, och vi köpte biljetterna. Jag blev sådär löjligt, löjligt nervös. Mina knän hoppade mer än när jag skulle stå framför min högstadieklass med en kudde under magen och rouge i hela ansiktet, mina tänder hackade så mycket att ingen nånsin skulle tro att det var 28° och jag pratade så snabbt att jag inte ens hade tid att andas. "Shut up! Shut up!" Och så fick hon mig att tvinga mig själv att andas, prata tyst med mig själv och kika ut över en stor del av Perth.

 

Sen då? Sen kunde jag inte sluta skratta, medan Kristy förtvivlat försökte få sin tröja att hålla sig nere och inte uppe över huvudet. När vi gick av skakade knäna fortfarande och det var längesen jag hade ett sådant adrenalinrus.

 

 

 

Mot slutet gick vi för att se fyverkerierna. Det började med att jag lyriskt fotade det mesta och suckade lite över all rök, men efter fem minuter gick det inte längre och jag la ner kameran. Jag la huvudet på sned och helt omedvetet tappade hakan. Jag har aldrig, aldrig sett en så enorm fyverkerishow, nånsin. De hade koreograferad färgsprutning till Harry Potter, guldglitter till Abba och bäst av allt färgglatt skimmer till Lilla Sjöjungfrun! När mitt armhår stod rakt upp och Kristy både skrek och grät av förvåning undrade jag seriöst om vi befann oss av en invigning av OS. (Och ja Robin, det var flera gånger bättre än Stockholm på nyår)

 

 

 

Kvällen avslutades med barnpresenter till mig och Kristy av hennes söta mamma och gratis kaffe av en mörkhårig barista i ett fikatält. En kille som inte alls förstod tjusningen i att åka karuseller när man kunde köpa affischer. Helt, helt klart en av de bästa kvällarna.

 

Vi flydde staden och regnet till landet och solen. För mig så var det lycka mest hela tiden. Även om ja försökte hålla det inom mig så bubblade det över ibland och jag snurrde så fort att ja ramlade och rullade runt i sanden. Sen låtsades ja ju förstås att det var helt min intention.
127 mil upp, 127 mil ner och 12 stopp, i den grymma bilen Roadkill med Trasdockorna i bakgrunden (och alldels för mycket The Killers). Platserna hade inte bara vilda kängrus och fina stränder, utan även guldregn och blåbärsvindar. Det var en blandning av kajaktävlingar, jaga rockor i en lagun och dricka bubbeldricka och spela kort invirad i en filt. Vi fastnade i tidvattnet, blev påkörda av en kråka och lekte kändisar i sängarna. Kristy smorde till och med in sig med anal-salva, och jag tror det blir sammanfattningen av vår road trip.

Torsdag, dag 1
Vi värmde upp Roadkill med en timmes resa till Yanchep National Park där vi spionerade på koalor och grottor. Där fick alla utom Joel pluspoäng för dropparna som föll på våra nästippar. De hade en samling av King Kong, Homer Simpson, Maria och Jesusbarnet och Törnrosa, fast Kristy tyckte mest att stenarna såg ut som oanständiga kroppsdelar.

 

Vi fortsatte till kusten där vi snällt lyssnade på vakterna som sa åt oss att "Don't climb the Pinnacles". Inte för att jag hörde nått av det. En man blev jagad av emuer och den röda bilen blev gul för resten av resan.

 

 

Övernattningen skedde i spökstaden Geraldton, där deras mest omtalade restaurang var stängd. Så vi hamnade på en irländsk pub bland androgyna, dvärgar och aussies. På det kristna vandrarhemmet pratade vi med varandra genom väggarna efter att vi tröttnat på att leka kändisar.

Fredag, dag 2
Eftersom spökstaden just var en spökstad så lämnade vi den ganska snart, efter vi gjort om den till en lekplats dvs.

 

2 timmar senare hamnade vi i Kalbarri, vilket blev de flestas favoritställe. Det var här vi kajakade till en liten ö, och jag lurade in de andra i tidvattnet när jag ville känna på vågorna. Men vi är starkare än vad man kan tro, och strax därefter tog jag och Joel extrapoäng genom att tippa kajaken och bada först! Joel blev grillmästare och vi träffade vår framtida stalker för första gången. JaRRRno, finnen som gillade bRRRöst.

Lördag, dag 3
Dagen började med -$20 och en massa töntiga fåglar som ingen gillade. Istället drog vi till Kalbarri National Park och kollade på fönster, berg och brist av vatten.

 

 

 

Efter att vi sett en enorm död ko på vägen somande vi snällt i Denham. Robin i ett hål, Joel med kiss över sig och Kristy med chokladsmulor och svettiga strumpor under kudden (allt av mig). Själv tjuvlyssnade jag när Robin traskade runt i sömnen och tjurade över att någon gett honom en trasig säng.

 

 

Söndag, dag 4

Frukosten delade vi med delfinerna i Monkey Mia och töntarna i dykbutiken sa att det var för kallt för att dyka. Att jag och Håkan klarade tio grader utan torrdräkt spelade självklart ingen roll, här väntar man tills det är sommar på riktigt. I den blå lagunen sprang mina vänner upp när Joel nästan trampade på en rocka. Jag utforskade lite själv ett tag, men rockorna tröttnade lika snabbt som jag.

 

 

 

Måndag, dag 5

Mellanlandningen i Coral Bay var helt klart den bästa. Fiskarna var enorma, färggranna och hur många som helst! Efter att jag sett Doris blev jag tvungen att gå upp till ytan för att hoppa runt lite. Kristy däremot smörjde in sig med sin anal-salva och gömde sig under alla kläder som fanns. Jag antar att rött hår är mer än bara fint. Robin provade skägg, men solkrämen smakade inte så gott.

 

 

Kvällen avslutades med kängrujakt i Exmouth och lite Lykke Li ur högtalarna på det otroligt fancy Potshot.

 

Tisdag, dag 6

Högst upp på road trippen klättrade vi lite och kikade på en spricka i Cape Range National Park innan det var dags att åka hela vägen tillbaka. Första dagen med riktiga moln, och det regnade guldregn på oss när vi närmade oss Denham igen.

 

Onsdag, dag 7

Det krasade en massa när vi gick på Shell Beach.

 

 

Tillbaka i Geraldton utforskade vi krigsskandaler, klättrade på statyer och använde framtidstoaletter med begränsad tid och papper.

 

 

Torsdag, dag 8

Innan vi åkte hela vägen hem till Perth ville vi avsluta med något riktigt bra. Jag valde en camping plats med dödsrisk och gula getter. Det verkar dessutom som att solen valde att följa med oss hela vägen hem till Perth.

 

 

ROADKILL!

Vi äventyrade lite och tog Pandan nordöst om Perth till Whiteman Park, Caversham Wild Life Park, jag, Joel och Therese. Kängrur överallt, hoppandes, kliandes och sovandes. Jag, helt lyrisk, struntade i det sista och nosade med kameran på dem ändå. Helst ville jag lägga mig i sanden och mysa med dem, men ville inte riktigt att besökarna skulle kela med mig också. Bäst var ändå racer-albino-kängrun, om jag ändå kunde skutta som honom! Det fanns givetvis andra djur också, men de var inte alls lika viktiga. En underbar plats, och det hela slutade i alldeles för många bilder och val.

 

 

 

 

"Dear Miss Bodin,
I am pleased to provide my continued support for the activities for the Edith Cowan University Chapter of the Golden Key International Honour Society.
...
Golden Key now has 370 university chapters globally, and 31 chapters in Australia and New Zealand.
...
The Golden Key Internatinal Society seeks to establish a network among academically talented student, connect students from diverse academic backgrounds and reinforce the students' contacts with academic staff.
...
I commend its objectives to you. The University and Golden Key share common interest in recognising and promoting academic excellence.
Your academic achievement qualifies you for membership of the Society and I congratulate you on this distinction. An invitation to join the Society is enclosed for your consideration."

"Dear Miss Bodin

Golden Key International Honour Society congratulates you on your outstanding academic achievement at Edith Cowan University.
...
The Society provides international recognition of academic achievement to the top 15 percent of university students across all faculties. Membership is by invitation only.

Congratulations once again on your outstanding academic achievement. We hope that you will take advantage of this valuable and wothwhile opportunity."

Världens respons:
Pappa - Det där är säkert bara något kedjebrev de skickar ut.
Mamma - Jahaa..
Robin -  Dina betyg var ju inte så bra, plus att de kommer vara mycket sämre den här terminen!
Takin - Grattis, kanske?

Hey, 7månader i Perth och min första gäst har anlänt, direkt från Sverige. Eller nja, Sverige - London - Hong Kong - Perth, lagom direkt. Här delar vi på allt, land, stad, lägenhet, rum, säng, mat och tandborste, nästan i alla fall.

Joel är killen med megaminnet. Lite läskigt ibland när han rabblar upp saker jag sagt och gjort som jag själv kastat bort för längesen. "Åh det här var den första Kooks låten du skicka till mig." "Det här är låten jag definerade dig med förut." "Den här reklamen härmade vi på Konsum." "Jag träffade din pappa på Konsum." Även om det är lite läskigt är det samtidigt väldigt uppmuntrande, speciellt när det tar ett litet extra varv. Joel hade med sig en present till mig när han kom, nått som för andra kanske verkar som en bit papper, men för mig helt perfekt: ett kvitto.

Något jag själv helt hade glömt bort. För er som inte vet så påbörjade jag ju min karriär på Coop Konsum Nynäshamn, för att komma någonstans i livet. Där påbörjade även jag och Joel våra konsumbus och tv-spelsbråk, tillsammans med Herr Päron Loka. Innan Joel började som kassör på Konsum brukade han nämligen komma in på kvällarna runt 8 för att köpa hem en flaska Päron Loka. Detta fortsatte under hela vår Konsumtid och sista dagen jag skulle jobba, innan jag rymde till Australien, så köpte han ju givetvis en Päron Loka av mig. Jag tog lite mig lite kreativ frihet och utsmyckade kvittot med streck och hjärtan. Joel lovade att vi skulle ses igen om 6månader, och då skulle jag få tillbaka kvittot. Nu tog det i och för sig 7månader, men att han hade kvittot i sin plånbok när han kom hit gör att Joel inte bara är lite läskig men också jävligt bra!

Enjoy Australia.

Robin och jag började vår historia som finniga tonåringar i en steppsal, båda som lärarens favoritelev. Det var förmodligen det enda vi hade gemensamt, ibland är det nog fortfarande så, och det fanns ingen chans i världen att mitt huvud skulle tro att vi 4år senare skulle bo tillsammans, i Australien. Men så blev det i alla fall.

Han frågade mig för någon vecka sen vilka hans bästa sidor var. Frågan fick mig att bita lite extra hårt i läppen, dra ner ögonbrynen och förbli tyst. När Robin till slut frågade om jag inte kunde komma på några bra sidor, rynkade jag bara på näsan. Men hur förklarar man att det inte handlar om hur personen är, utan hur den får en att känna sig?

Vår lägenhet skulle bli den ultimata platsen för en reality show, för knasigare människor och händelser får man leta efter. Robin kommer med de underligast kommentarerna och jag med de alldeles för djupa undringarna. När Robin smiter in i lägenheter efter dagen och jag är på det där alldeles speciella energihumöret får han mig att dansa på borden, sjunga sälmelodier och leka Americas most beautiful person. När jag istället sitter tyst och tänker tankar som egentligen inte gör någon nytta alls kommer han med glass och jordgubbar och klappar mig snällt på huvudet. Och varje gång jag är trött på vardagen och vill på äventyr så följer han med och tar oss två steg längre.

Jag vet att han för det mesta skrattar åt mig, klagar på att jag är liten, önskar att jag inte alltid ockuperade tvättmaskinen och kanske var lite mindre upptagen. Trots att vi båda undrar hur vi nånsin kunde ramla in i varandras liv, så är jag sjukt nöjd över det!

Så grattis Robin på födelsedagen!

Robin makes me happy when no one else does.

Jag glömmer bort att räkna dagarna, och datumen stannde nånstans i juli. Men det gör ingenting för dagarna smakar likadant, vitaminbrus och brända kastruller. Pandan spelar samma morgonlåt när vi startar den eviga vardagen, den svarthåriga killen på hörncafét bryr sig inte längre om att ge tillbaka växeln på $5 sedeln när han räcker fram mitt morgonkaffe, och nattbagaren på grannbageriet har kanelbullen varm i en påse när jag kommer förbi 04.57 på helgnätterna.

Valen har sipprat ut i samma fart som energin och allt är fastklistrat på mig med en stämpel av otålighet. Jag vill ha äventyr! Det är när vardagslivet torkat för hårt på nästippen som jag vill rymma. Jag blir inte trött på platser, jag blir trött på mig själv.

På Robins begäran:
"Jag saknar de där somriga soldagarna i Kings Park."

Jag är fortfarande sjukt fascinerad av "vintern" här i Perth, det är nästan lite löjligt. De bra dagarna har vi sol och 20°, på vintern? Det är nästan så jag saknar det där stormande regndagarna i juni. Nu är skolan i full gång i alla fall, och det känns som jag är i en lekstuga. Jag får vara kameraman för inspelning av tv-program, intervjua viktiga personer, göra videobloggar, leka med tråd och göra hemsidor om mig själv. Jag har så sjukt kul!

Det mesta av fritiden spenderas på Migliori eller Library, jobben, men vi hinner med annat också. Två tisdagar i rad har vi varit i Kings Park. Första gången för att jag var så sjukt ivrig på att Perth för en gångs skull är lite grönt, och jag ville se om det fanns blommor i parken. Och det gjorde det! :D Jag, Robin och Therese hade picknick i gräset, fotade det gröna och klättrade upp i det 60m långa (enligt Oscar) tornet, där Robin lekte hjälte. Andra gången var det bara jag och Robin, mest i skolsyfte, så vi fotade, filmade och jagade fåglar.

Så idag började skolan. På schemat står Introduction to Video Production, Creativity: Theory, Practice and History, Screen Evolution och Publishing on the World Wide Web, med lite extra smaksättning av måndagsfika, tisdagsscreening och lediga fredagar. I'm excited. Innan allvaret började hann jag och Robin i alla fall med ett sista äventyr: Hillarys och Aqwa, the Aquarium of Western Australia. Helt klart värt, och mycket bättre än Sydneys, go Perth!

Min lilla familj har utökat sig och blivit lite större. Ganska länge var det bara jag, Alf och April, men nu är vi en storfamilj med 8 medlemmar. Det är dags att ni får träffa dem:
 

Kön: Flicka, även om det ibland ifrågasätts.

Döpt: Mars 1990

Efter: Tjejen i telefonen eftersom det var ett så originellt namn...

Känd som: Tjockaste bebisen på BB som skrek mest.

Bästa egenskap: Överflöd av energi.

Får ångest av: Brist av kreativitet.

Drömmer om: Framtiden





Namn: April

Kön: Tjej

Köpt: September 2008 på inLife för elva svidande tusen.

Döpt: November 2008

Med inspiration från: Första April

Relation till Mikaela: Hatkärlek

Känd som: Smutsigaste datan

Har svårt att: Samarbeta

Favoritplats: Sängen

Önskar: Att hon vore mer annorlunda.





Kön: Herre

Införskaffad: Genom byte, rutten pc emot systemkamera.

Döpt: November 2008

Efter: Alf från Berghs

Bästa erfarenhet: När han fick agera assistent till bildläraren Miranda.

Komplex: Övervikt

Tycker om: Att bli favoriserad.

Tycker inte om: Att få nyckelpigor när man åker skateboard.




Namn: Nemo

Kön: Kille

Införskaffad: Januari 2009 inför Australienresan.

Döpt: Juni 2009

Med inspiration från: Maxtor - Matrix - Neo - Nemo

Samlar på: Filmer

Tycker om: Regnbågen

Bästa ögonblick: När Takin fick honom att fungera för första gången i juni.






Namn: Gröna Faran

Kön: Dam

Adopterad: April 2009 från Helena.

Döpt: April 2009

Efter: Johans Gröna Fara i Ösmo.

Smeknamn: Emma

Favorituttyck: "Det var bättre förr."

Komplex: Ålder

Hemligt kär: i Svampbob, cykeln hon delar skjul med om kvällarna.





Namn: Mint

Kön: Tös

Hemstad: Sydney

Döpt: Juli 2009

Men inspiration från: Grönt och Amandas docka.

Favoritfärg: Grön

Favoritgodis: After Eight

Favoritlåt: Håkan Hellström - Nu kan du få mig så lätt

Bästa vän: Pandan

Behov: Mycket sömn




Namn: Pandan

Kön: Pojke

Adopterad: Juli 2009 från Karin.

Döpt: ?

Gömmer: Henriks skivor och en boll i bakluckan.

Favoritfilm: Kung Fu Panda

Tycker inte om: Att backa.

Problem: Fiser i smyg.

Önskar: Att han vore starkare.

Hemligt kär: i RachAel.





Namn: Elliot

Kön: Pojkflicka

Döpt: Juli 2009

Efter: Elliot i Scrubs.

Tvilling: i Sydney.

Förebild: Iphone

Otyg: Stannar uppe hela natten.

Tycker om: När man tar på henne.

Tycker inte om: Mac

Som sagt, terminen är slut och första säsongen av "Berghs in Perth" är slut. Jag har tidigare nämnt några hemfärder, men långt ifrån alla. Det började med Johanna, fortsatte med Helenorna, sen skulle folk till Sydney, Holland, Milano, England och resten av världen. Nu tror jag däremot att det är klart, av de 19 berghsarna kommer 7st stanna här i Perth: Jag, Robin, Jakob, Rasmus, Henrik, Sanna och Sebastian.

Fast just, just nu så är vi bara tre små svenskar här, jag, Robin och Oscar. Men vi klarar oss rätt bra ändå med spelkvällar, utflykter och öldrickande. Fast bara tills Oscar rymmer vidare på fortsatta äventyr i Australiens vildmark.

Happiness feels a lot like sorrow
Let it be, you can’t make it come or go
But you are gone - not for good but for now
Gone for now feels a lot like gone for good
...
Happiness damn near destroys you
Breaks your faith to pieces on the floor
So you tell yourself, that’s probably enough for now
Happiness has a violent roar
...
Let it go, live your life and leave it
Then one day, wake up and she’ll be home
(The Fray - Happiness)

Report, presentation, report, foto, trailer, design, report, advertisement, film, hemsida, essay och tenta, tenta, tenta.
High Distinction, High Distinction, Distionction, Distinction, Credit, High Distinction, Credit, High Distinction, High Distinction, Distinction.
Well, terminen är slut och skolan har äntligen sammanfattat mitt slit med fem ord:

High Distinction
Distinction
Distinction
Distinction

Im happy.

För er som inte riktigt hänger med är betygsskalan:
Fail (underkänt) - Pass (godkänt) - Credit - Distinction - High Distinction

Back to reality och jobb, men det behöver nödvändigtvis inte vara så illa. Igår taggade jag till för vårt fashion faux pas party på Library, vilket betydde att barpersonalen givetvis skulle klä sig därefter. Min första tanke: ROSA! Resultatet blev enanstående:


Tack till
Karin för outfit
Alf för fotografi
och Takin för mentalt stöd

Kvällen började ganska bra och jag kände mig allmänt nöjd med mitt jobb. Man blir jäkligt glad när man står där och ser människor i sitt esse, glada och fulla - av energi. När man själv dessutom får stå där och dansa kan man inte klaga på så mycket. Det allmänna kriget mellan bartenderns och glassies gör det extra kul. Vet inte hur många iskrig vi har haft, och ibland går det givetvis lite för långt, mina skor var dygnsura och en killes tröja full med is. :) Så igår tyckte jag att jag hade världens bästa jobb fram tills allt vände.
Plötsligt var det slagsmål framför baren där killarna smällde glasflaskor i ansiktet på varann, folk var helt blodiga och glasskärvor flög överallt. När tumultet lugnat sig blev en av våra bartender-tjejer avskedad och bannlyst från hela klubben på grund av ett misstag med drickbiljetterna. Stämningen blev aningens spänd och en annan tjej sa upp sig. Kvällen avslutades med att ledningen skulle kolla igenom alla våra väskor och jackor, eftersom en hel del dricka hade "försvunnit".
Well, I'm looking forward for tonight.

Förlåt att jag är seg, seg, seg! Men nu blir min nya adress officiell. Kändes bara lite onödigt att ge ut den innan jag ens bodde där. Men nu kan ni skicka hur mycket kort ni vill! :D
Well, den nya lägenheten befinner sig på adress:

Två veckor senare och man är tillbaka på andra sidan fastlandet. Sydney var mycket: skratt, äventyr, shopping och gömma-sig-under-täcket-tankar. Två veckor i en stor stad, men boendes i ett rum och en säng tillsammans med Mia, och jag tycker fortfarande om henne! Förhoppningsvis är det ömsesidigt.. En kort summering av dessa två veckor:

Tisdagen, klockan 18.50 Sydney-tid, landade jag och Takin i staden, varefter jag rymde med Mia till Kirribilli och killen till en avlägsen plats ovärd att nämna. Thai-take away, uppackning och film beskriver resten av kvällen.




På Onsdagen vandrade vi över Harbour Bridge in till staden för att ta några välkomstdrinkar med Evelina och Jenny i Darling Harbour. Förflyttade oss sedan till ett café, sen tog vi den två-våningshöga tunnelbanan till North Sydney och gjorde mitt första besök på Aldi (Sydney's version av LIDL).




Vi besökte Mias skola, Billy Blue, på torsdagen för deras sista skoldag. Mysigt litet ställe, jämfört med enorma, opersonliga ECU. Efter det tog vi oss till Operahuset och kollade på den danska designen och tog på de svenska plattorna. Mia skickades vilset iväg till Hyde Park och jag drog med Takin till Queen Victoria Building där vi nogrannt studerade den historiska byggnaden.. Sedan åkte vi 3,5 varv med Monorailen, tåget som åker runt ovanför Sydney! Vi steg av i Chinatown, gick runt lite, gick till stan och sen tillbaka till Chinatown och åt.



Shopping på fredagen!! Första shoppingen någonsin sen jag lämnade Sverige. Detta ägde rum i Bondi Junction och resulterade äntligen i ett par nya skor och lite annat onödigt. Första utgången i Sydney tillägnades Nevermind, en gayklubb där Evelina jobbade. Mias kommentar är klockren: "Jag älskar det! Man kan dansa hur mycket man vill utan att en äcklig kille kommer och tar en på rumpan. Plus att man är omgiven av sjukt snygga killar!"


Klockan 8 på lördagen var vi uppe igen för att gå på en lägenhetsvisning i Surrey Hills åt två framtida Sydneybor. Sedan jagade vi skor åt Mia och omvandlade mitt hår. På kvällen samlades ett Sverigegäng ihop och festade i The Rocks och sjöng sen kareoke högt i natten på Kareoke World. Och jag sjöng, eller jag lät till tonerna av Lemontree, med Karin i tankarna. Natten spenderades i vägkorsningar, under Harbour bridge, framför Operahuset och slutligen på Glenferrie Lodge Hotel.



Söndagen var ganska händelselös, bortsett från en hel del spring i spöregn som fick mitt hår att droppa i rött! Vi spenderade massa pengar på Woolworths och kom ut med ett antal påsar innehållande chips, choklad, glass, jordgubbar, cashewnötter, sprite och apelsinjuice. Det blev alltså en hemmakväll.

På måndagen fick jag åka i det stora hjulet och se ut över den stora staden. Sen spenderade vi lite tid i Hyde Park och fikade i The Rocks. Den kvällen var den som aldrig riktigt tog slut, eftersom det var den sista tillsammans och ingen ville riktigt somna, eller i alla fall inte jag. Det blev bekännelser, presenter och kyssar under täcket. (Alltså inte med Mia om ni inte fattat det)


Tisdagen vill jag helst sudda ut helt. Bort. Men den hände. Internationella flygplatsen i Sydney, flyget till Sverige och hej då. No more. Utmattad, uttröttad och halvt borta somnade jag sen i Mias säng, eller dog. Vaknade upp av Mias prat och vi gick på en husvisning till henne. Vi belönade sedan oss själva med en Gold Class visning på bio. Mia och jag, helt ensamma i en stor biosalong, sittandes i två enorma fåtöljer och serverade glass och kaffe. Underbart!


Vi blev undervattensmänniskor på onsdagen och besökte Sydney Aquarium. Där gick vi runt och härmade hajar och fotade stenfiskar. Vid tre körde vi happy hour med drinkar, för att förbereda oss för Mias andra husvisning. Tydligen ett smart drag eftersom hon nu fått ett rum i en underbar lägenhet!


Dags att besöka Sydneys utbud av strandlivet och på torsdagen tog vi färjan till Manly Beach. Helt klart fint, men inte riktigt lika bra som Perths, fast det kanske berodde på bristen av sommar.. Där spenderades hela dagen med promenad, mat, butiker och fika.


På fredagen bestämde vi oss för att sikta högt och åkte upp i Sydneys högsta punkt, Sydney Tower. Där träffade vi Superman, tog en massa foton, kollade på fula muskelkillar och lekte med tanter i hissen. Efter att vi hälsat på vår svenska servitris på Blackbird åt vi glass i Darling Harbour.




Vi åkte göteborgsbuss till Australiens mest kända strand på söndagen, Bondi Beach. Där åt vi glass, gjorde fotavtryck i sanden och studerade surfare (en). Efter sushimiddagen hittade vi ett chokladcafe där vi drack ren choklad i mugg, nästan. På kvällen trippade vi ner till Luna Park igen och fortsatte vår karriär som modeller i asiaters fotoalbum.