.

Jag glömmer bort att räkna dagarna, och datumen stannde nånstans i juli. Men det gör ingenting för dagarna smakar likadant, vitaminbrus och brända kastruller. Pandan spelar samma morgonlåt när vi startar den eviga vardagen, den svarthåriga killen på hörncafét bryr sig inte längre om att ge tillbaka växeln på $5 sedeln när han räcker fram mitt morgonkaffe, och nattbagaren på grannbageriet har kanelbullen varm i en påse när jag kommer förbi 04.57 på helgnätterna.

Valen har sipprat ut i samma fart som energin och allt är fastklistrat på mig med en stämpel av otålighet. Jag vill ha äventyr! Det är när vardagslivet torkat för hårt på nästippen som jag vill rymma. Jag blir inte trött på platser, jag blir trött på mig själv.

På Robins begäran:
"Jag saknar de där somriga soldagarna i Kings Park."

Jag är fortfarande sjukt fascinerad av "vintern" här i Perth, det är nästan lite löjligt. De bra dagarna har vi sol och 20°, på vintern? Det är nästan så jag saknar det där stormande regndagarna i juni. Nu är skolan i full gång i alla fall, och det känns som jag är i en lekstuga. Jag får vara kameraman för inspelning av tv-program, intervjua viktiga personer, göra videobloggar, leka med tråd och göra hemsidor om mig själv. Jag har så sjukt kul!

Det mesta av fritiden spenderas på Migliori eller Library, jobben, men vi hinner med annat också. Två tisdagar i rad har vi varit i Kings Park. Första gången för att jag var så sjukt ivrig på att Perth för en gångs skull är lite grönt, och jag ville se om det fanns blommor i parken. Och det gjorde det! :D Jag, Robin och Therese hade picknick i gräset, fotade det gröna och klättrade upp i det 60m långa (enligt Oscar) tornet, där Robin lekte hjälte. Andra gången var det bara jag och Robin, mest i skolsyfte, så vi fotade, filmade och jagade fåglar.