Dina mantran och mina minnen

Foto Therese

 

 

Jag måste smyga på tå runt dig nu, och du har aldrig nära till skratt längre. Du är borta, det är bara ni i varje ögonblick. Du skakar på huvudet när jag säger att jag gick för att glömma spänningen, inte dig och minnena. Du säger att du har vuxit och jag vill också skaka på huvudet, men jag kommer bara halvvägs när jag ser att med henne snett bakom så ser du så lång ut. Stänger ena ögat, men du är ändå som längst bort i bakgrunden. Sluter båda ögonen.

 

Frågan är om det finns en väg tillbaka.

 

Du studerar mig och avslutar med att säga ”den enda vägen är upp”. Som att du visste.

Fel. Du har fel.

Övertyga mig inte dina mantran, jag har mina egna vägar, och de flesta går åt alla möjliga håll.


Wave Rock

I mitten av det mesta måste man göra tvärtom ibland också, så det gjorde vi. Jag, Therese och Amelie tog äpplet och gav oss ut på äventyr. Resan dit tog 4h, vi var där i 4h, och sen 4h hem, men det var helt klart värt. Mest för att man tänkte på något annat än jobb och skola, och för att Therese och Amelie är knasiga i skallen. Så där var vi, tre svenska tjejer med körkort och systemkameror.

Wave Rock var äventyrsmålet, ett vågigt berg helt enkelt. Där fick vi obetalda modeller att posera ständigt, asiater tycker om att vara med på bild.
Amelie: "Asiater är som myror. De är många, små och så kryllar de."

 

 

Vi hittade en imitation av kinesiska muren:

 

 

Sen fanns det också en saltsjö som gav mig tankar på vinter-is, kompis-hockey och julaftons-promenad.

Therese: "Det är ju nästan som att man vill smaka på det."

Mikaela: "Det har jag redan gjort..."

 

 

 

Mikaela: "Det luktar regnbrand."

Therese: "Jaja. Jag tycker det luktar mat."

Amelie: "Jag tycker det luktar äckligt."

Och så lite senare både brann och regnade det. Det är då inget fel på mitt luktsinne.

Sen back to reality.


Innan eftertexterna

På något sätt lyckades den här terminen bli två i en. Inte på riktigt då, men arbetsmässigt så känns det helt klart som att första året var en mini-uppvärmning. Tur är väl att man är ständigt kreativ och har roliga kurser. Den här terminen lyder schemat:
  • Video Production: Drama and Documentary
  • 3d Design
  • Interactive Media Authorising
  • Advanced Video 2
Det hela inkluderar också fem nya programvaror, vilket ställer till med kaos i min skalle just nu. Inlämningarna varierar lika mycket: reklamer, banners, klockor, drömmaskiner, Pippi Långstrump-mixar, låtar och Science Fiction filmer. Man skulle ju kunna påstå att jag inte kan så mycket om det mesta, och det kanske är därför hur mycket man än jobbar så finns det minst lika mycket kvar. Huvudprojektet just nu är den sist nämnda, Science Fiction-filmen. Denna utspelas i ett plan från the Darwin War i en trädgård i Armadale, en timme utanför Perth. Här hittar vår pojke en stjärna som han leker med, och sedan kastar tillbaka till himlen. Tänk om man kunde göra sånt..

 

 

 

Sen så gäller det att öva på sina skills också. Just nu är jag usel på ljussättning, så det är första prio. Tur att man har andra kreativa vänner som man kan utnyttja, eller låtas bli utnyttjad av. Idag t.ex. var jag ljus assisten till Eriks tolkning av en klassisk scen som jag tappat namnet på.

 

 



RSS 2.0