.

Foto Therese

Jag måste smyga på tå runt dig nu, och du har aldrig nära till skratt längre. Du är borta, det är bara ni i varje ögonblick. Du skakar på huvudet när jag säger att jag gick för att glömma spänningen, inte dig och minnena. Du säger att du har vuxit och jag vill också skaka på huvudet, men jag kommer bara halvvägs när jag ser att med henne snett bakom så ser du så lång ut. Stänger ena ögat, men du är ändå som längst bort i bakgrunden. Sluter båda ögonen.

Frågan är om det finns en väg tillbaka.

Du studerar mig och avslutar med att säga ”den enda vägen är upp”. Som att du visste.

Fel. Du har fel.

Övertyga mig inte dina mantran, jag har mina egna vägar, och de flesta går åt alla möjliga håll.