.

Vi äventyrade lite och tog Pandan nordöst om Perth till Whiteman Park, Caversham Wild Life Park, jag, Joel och Therese. Kängrur överallt, hoppandes, kliandes och sovandes. Jag, helt lyrisk, struntade i det sista och nosade med kameran på dem ändå. Helst ville jag lägga mig i sanden och mysa med dem, men ville inte riktigt att besökarna skulle kela med mig också. Bäst var ändå racer-albino-kängrun, om jag ändå kunde skutta som honom! Det fanns givetvis andra djur också, men de var inte alls lika viktiga. En underbar plats, och det hela slutade i alldeles för många bilder och val.

 

 

 

 

"Dear Miss Bodin,
I am pleased to provide my continued support for the activities for the Edith Cowan University Chapter of the Golden Key International Honour Society.
...
Golden Key now has 370 university chapters globally, and 31 chapters in Australia and New Zealand.
...
The Golden Key Internatinal Society seeks to establish a network among academically talented student, connect students from diverse academic backgrounds and reinforce the students' contacts with academic staff.
...
I commend its objectives to you. The University and Golden Key share common interest in recognising and promoting academic excellence.
Your academic achievement qualifies you for membership of the Society and I congratulate you on this distinction. An invitation to join the Society is enclosed for your consideration."

"Dear Miss Bodin

Golden Key International Honour Society congratulates you on your outstanding academic achievement at Edith Cowan University.
...
The Society provides international recognition of academic achievement to the top 15 percent of university students across all faculties. Membership is by invitation only.

Congratulations once again on your outstanding academic achievement. We hope that you will take advantage of this valuable and wothwhile opportunity."

Världens respons:
Pappa - Det där är säkert bara något kedjebrev de skickar ut.
Mamma - Jahaa..
Robin -  Dina betyg var ju inte så bra, plus att de kommer vara mycket sämre den här terminen!
Takin - Grattis, kanske?

Hey, 7månader i Perth och min första gäst har anlänt, direkt från Sverige. Eller nja, Sverige - London - Hong Kong - Perth, lagom direkt. Här delar vi på allt, land, stad, lägenhet, rum, säng, mat och tandborste, nästan i alla fall.

Joel är killen med megaminnet. Lite läskigt ibland när han rabblar upp saker jag sagt och gjort som jag själv kastat bort för längesen. "Åh det här var den första Kooks låten du skicka till mig." "Det här är låten jag definerade dig med förut." "Den här reklamen härmade vi på Konsum." "Jag träffade din pappa på Konsum." Även om det är lite läskigt är det samtidigt väldigt uppmuntrande, speciellt när det tar ett litet extra varv. Joel hade med sig en present till mig när han kom, nått som för andra kanske verkar som en bit papper, men för mig helt perfekt: ett kvitto.

Något jag själv helt hade glömt bort. För er som inte vet så påbörjade jag ju min karriär på Coop Konsum Nynäshamn, för att komma någonstans i livet. Där påbörjade även jag och Joel våra konsumbus och tv-spelsbråk, tillsammans med Herr Päron Loka. Innan Joel började som kassör på Konsum brukade han nämligen komma in på kvällarna runt 8 för att köpa hem en flaska Päron Loka. Detta fortsatte under hela vår Konsumtid och sista dagen jag skulle jobba, innan jag rymde till Australien, så köpte han ju givetvis en Päron Loka av mig. Jag tog lite mig lite kreativ frihet och utsmyckade kvittot med streck och hjärtan. Joel lovade att vi skulle ses igen om 6månader, och då skulle jag få tillbaka kvittot. Nu tog det i och för sig 7månader, men att han hade kvittot i sin plånbok när han kom hit gör att Joel inte bara är lite läskig men också jävligt bra!

Enjoy Australia.

Robin och jag började vår historia som finniga tonåringar i en steppsal, båda som lärarens favoritelev. Det var förmodligen det enda vi hade gemensamt, ibland är det nog fortfarande så, och det fanns ingen chans i världen att mitt huvud skulle tro att vi 4år senare skulle bo tillsammans, i Australien. Men så blev det i alla fall.

Han frågade mig för någon vecka sen vilka hans bästa sidor var. Frågan fick mig att bita lite extra hårt i läppen, dra ner ögonbrynen och förbli tyst. När Robin till slut frågade om jag inte kunde komma på några bra sidor, rynkade jag bara på näsan. Men hur förklarar man att det inte handlar om hur personen är, utan hur den får en att känna sig?

Vår lägenhet skulle bli den ultimata platsen för en reality show, för knasigare människor och händelser får man leta efter. Robin kommer med de underligast kommentarerna och jag med de alldeles för djupa undringarna. När Robin smiter in i lägenheter efter dagen och jag är på det där alldeles speciella energihumöret får han mig att dansa på borden, sjunga sälmelodier och leka Americas most beautiful person. När jag istället sitter tyst och tänker tankar som egentligen inte gör någon nytta alls kommer han med glass och jordgubbar och klappar mig snällt på huvudet. Och varje gång jag är trött på vardagen och vill på äventyr så följer han med och tar oss två steg längre.

Jag vet att han för det mesta skrattar åt mig, klagar på att jag är liten, önskar att jag inte alltid ockuperade tvättmaskinen och kanske var lite mindre upptagen. Trots att vi båda undrar hur vi nånsin kunde ramla in i varandras liv, så är jag sjukt nöjd över det!

Så grattis Robin på födelsedagen!

Robin makes me happy when no one else does.