.

Robin och jag började vår historia som finniga tonåringar i en steppsal, båda som lärarens favoritelev. Det var förmodligen det enda vi hade gemensamt, ibland är det nog fortfarande så, och det fanns ingen chans i världen att mitt huvud skulle tro att vi 4år senare skulle bo tillsammans, i Australien. Men så blev det i alla fall.

Han frågade mig för någon vecka sen vilka hans bästa sidor var. Frågan fick mig att bita lite extra hårt i läppen, dra ner ögonbrynen och förbli tyst. När Robin till slut frågade om jag inte kunde komma på några bra sidor, rynkade jag bara på näsan. Men hur förklarar man att det inte handlar om hur personen är, utan hur den får en att känna sig?

Vår lägenhet skulle bli den ultimata platsen för en reality show, för knasigare människor och händelser får man leta efter. Robin kommer med de underligast kommentarerna och jag med de alldeles för djupa undringarna. När Robin smiter in i lägenheter efter dagen och jag är på det där alldeles speciella energihumöret får han mig att dansa på borden, sjunga sälmelodier och leka Americas most beautiful person. När jag istället sitter tyst och tänker tankar som egentligen inte gör någon nytta alls kommer han med glass och jordgubbar och klappar mig snällt på huvudet. Och varje gång jag är trött på vardagen och vill på äventyr så följer han med och tar oss två steg längre.

Jag vet att han för det mesta skrattar åt mig, klagar på att jag är liten, önskar att jag inte alltid ockuperade tvättmaskinen och kanske var lite mindre upptagen. Trots att vi båda undrar hur vi nånsin kunde ramla in i varandras liv, så är jag sjukt nöjd över det!

Så grattis Robin på födelsedagen!

Robin makes me happy when no one else does.