.

Om jag kunde skulle jag komprimera ner dig till en presentask som jag kunde ha i fickan, hela tiden. Då skulle jag kunna vara säker på att jag inte tappar bort dig när vi går hand i hand.
Jag älskar dig, och det får helt enkelt räcka idag och många fler.
(Vår Bok, 01/01/09)

En del av mitt verkliga liv i Sverige har ramlat ner till Australien, min HunnieBunnie, också känd som Hanna Stawbom. Tio månader senare och jag vill fortfarande tro att vi sitter ihop så som vi gjorde förut. Vi får väl se. Men det känns bra att ha någon som kan komma in på insidan igen, även om man ibland tror att det inte alls behövs. Med Hanna här nu så tror jag att mitt sommarlov kommer bli ännu bättre än vad framtiden säger!

 

För det enda jag vill ge dig är migsjälv, och det enda jag vill ha är du.

Nätstrumpbyxor på fel del av kroppen, en lowrider, att kolla på film mellan en tjejs ben, en dream machine, en lärare vinglandes runt med en Corona i handen, heliumballonger och nakna vikingar. Vad finns det inte att älska med arty-arty tillställningar med personer i alla möjliga färger?

Vi hade vår avslutningsutställning ikväll för kursen Screen Evolution. En kurs där du får bättre betyg ju mer du flummar och läraren är på riktigt galen. Det blev en alldeles perfekt kväll där jag inledde allt med filmprojektion på Henriks ansikte, som gick okej. Blandningen att ha människor som kommer dit för att stötta dig, inspereras av personers oändliga fantasi och att var totalt omgiven av film, gav mig en adrenalinkick att vara för en vecka. Man märker att vissa vill försvinna därifrån i samma stund som de kommer in, medans andra kan stanna förevigt. Jag är definitivt den sista och i slutet av utställningen hade jag varit med i en musikvideo, lekt bagare, ritat paraplyn med hål i, samt skaffat mig ett filmteam och hemmafru.

Nu gäller det bara att hålla i allt i 3 månader.

Efter lite latte med mina baristapojkar är kreativitetsbubblet tillbaka och planerna är storslagna.
Det handlar inte om rädda-världen-planer eller ännu en kortfilm. Det handlar snarare om att sova med fönstret öppet för att känna nattluften och inspireras av grannarnas ständiga festande. Jag ska tvätta min spegel så att jag kan hålla mitt hår i styr. Byta lakan oftare, för den där känslan av nyduschad kropp emot nytvättade lakan är så underbar. Men inte allt för ofta förstås, det måste ju fortfarande vara speciellt.

Varje vecka ska tillägnas ett nytt café med hopp om bra kaffe och mysstämning. Där ska jag fylla en till svart bok med ord, och så ska jag lämna en liten hemlighet på en skrynklig servett. Kanske på svenska till och med. Jag ska simma, sola och köpa strumpor utan hål. Swanbourne borde definitivt provas. Random skivor från Planet, för det är musiken som inspirerar och ger allting lite mer själ. Därför ska jag fylla mig med hes livemusik från någon sunkig källare, och passionerat trippa på tårna framför en spegel.

Äventyren är också med på hörnet av pappret, de där små äventyren. Klipporna vi ska falla ifrån, nöjesfältet med g-krafterna och hoppa rakt ut i luften igen med fötterna i ett snöre. Och givetvis är det dags att tappa bort tiden igen. Byta ut morgonteet på balkongen till eftermiddagsöl och midnattsvin, för att till slut blanda ihop allt och börja dagen med champagne medans grannarna plockar upp tomburkarna på utegården.

Det handlar om att inte bry sig längre, för i slutet är ett öppet fönster och en ren spegel bättre än ett namn i sluttexterna eller en bortgiven arm till något du inte tror på.
Vi ses i nattluften med musik i hjärtat och skummad mjölk på nästippen.

Och sen ska jag ju köpa en filmkamera och dokumentera allt ur ett nybörjasperspektiv såklart!