.

Kommer ni ihåg skokartongen med helgångesten? Bredvid den står nu en till, en med lite gladare färger. I den samlar jag den där kärleken som jag tjatar alldeles för mycket om, men den gör mig så himla glad. Där finns stockholmsvykort, svenska tidningsartiklar, kärleksbrev, mormors receptkort, påskhälsningar, norrlandsmysterier, diktrim och syskonkärlek.

När jag tappade perspektiven lite och gömde mig under täcket så lyckades jag till slut slå upp det där datalocket igen och fortsätta leta inspiration, men på andra sätt. Jag fastande i fotoalbum med göteborgsnätter, ösmopojkar och vinteräventyr, men också i textdokument. Jag hittade mitt och Joels halvseriösa diktmaraton, där jag skrev mina tankar med oförståliga ord och han konstruerade alldeles för förutsägbara rim. Men det gjorde absolut ingenting, för just de rimmen fick mig att må lite extra bra med lyckotårar.

Ditt leende, ditt skratt
Ditt hår utsläppt eller uppsatt
Grov humor, musik och dans det symboliserar dig
Nej, det här är ingen vanlig tjej
Äventyr, glädje, kunskap och kärlek du skall finna
För du är en helt underbar kvinna
Hoppas du inte bli besviken på denna gåva
I dina drömmar kan du sluta håva
För drömkillen är inte one-of-a-kind i bara en upplaga
Detta är, som du säkert vet, ingen saga
Om saknaden skulle bli för stor
Läs då detta var du än bor
Kanske kan det få dig att pirra och spricka
Och fortsätta skriva dikter lilla flicka
Om du till och med får kräsne Joel att vela
Så är ju frågan hur långt kan du egentligen gå, Mikaela?
(Joel Winsa)

Seriöst, kan man göra annat än att le? Så tack för att du gjorde min dag lite mindre omotiverande.
Efter det har jag som sagt fått en hel del uppmuntran och oroliga hälsningar. Det är så underbart kul att ni på mitt jobb fortfarande kommer ihåg mig, skickar kort och mail. Ännu mer underbar när mamma skickar tidningsartiklar från Nynäshamn, så jag kan låtsas att jag fortfarande bor där ibland. Men bäst av allt är min systers snirkliga handstil på brevpapper med katter och glittriga klistermärken.

"Hej min chokoladeboll!
Nu saknar jag dig så mycket så att jag håller på att dö. ... Tänk att tårar aldrig tar slut! ...
Pussiga hälsningar din muffin!"
(Alexandra Bodin Svensson)

Så jag får hälsningar från nära och kära, men tydligen mer än så dessutom. Jag fick ett vykort skickat ifrån Norrland häromdagen. Halvt skadat av posten, halvt oläsligt och väldigt mystiskt. Förlåt för att jag har dålig koll på mina bekantskaper, men kan nån snälla hjälpa mig och komma på vem jag känner i Norrland som skulle skicka mig ett anonymt vykort med grisar på?!

Som ni förhoppningsvis förstår kommer svaren lite så småningom, ett efter ett. För hur mycket jag än älskar att ni skickar mig era ord så kan jag inte riktigt svara alla på en gång. Men det är helt helt underbart att ni finns, även om det är ett antal mil längre bort.

Kärlek från Australien!