Varför är regnmoln mörkgrå?
Med bilen drog hon på äventyr, i bilkö. För vattnet var över hjulen, och bilar tycker egentligen inte om att bada. När bromsarna slutade att fungera stannade de vid universitetet där studenterna sprang under böcker och färgglada tröjor. Vissa tog av sig sina flipflop och gick barfota i vattnet, för det verkade ju klyftigt. Själv hade hon det omtalade prickiga paraplyet, som inte hjälpte alls och vände sig åt fel håll gång på gång. På övervåningen var allt mörkt, taket hade regnat in, och vattenfallet över datorerna förstörde allt som inte borde förstöras i den byggnaden.
I trappan träffade hon vänner med dygnsurt hår och under ett litet tak pratade de om onödiga saker, på både svenska, norska och engelska. Två timmar efter det började slutade det. Solen hånskrattade med regnbågen, översvämningarna försvan och hon körde sakta hem igen och undrade över varför regnmoln är mörkgrå.
Fakta: 17-19 Jan 2010 var den längsta värmesträckan sen 1961, 3 dagar med 42°+. Perth Airport hade 100 dagar i streck utan regn, vilket är nytt record. Perth metro hade 79 dagar utan regn, vilket är det längsta sen 1975 (83dagar). Det regnade en dag under hela sommaren, 7 Feb 0.2mm, vilket gjorde det till det torraste sommaren sen 1876. Den kallaste dagen var det 20.3°. Nästa regn kom den 22 Mars med stormen, och blev den dyraste naturkatastrofen i Western Austrailia någonsin med hitills $203 000 000. 158,000 fastigheter blev utan ström, och var den allvarligaste stormen sen 1994.
Jepp, att bo i Australien är spännande.
Perthday 2(0)
Födelsedagen började perfekt 00.00 på Billabong Hostel där jag fick en birthday glove med ljus, tutor, godis och kinderägg av Simon!
På morgonen väckte Robin mig med världens bästa frukost: fruktsallad i melonhalvor med vaniljsås och hallonbubbel.
Off till frisören där jag låg i en massagestol och fick håret fixat. Vi pratade om barnhat, medans det fula klipptes bort och så hade flickorna i lite vågor.
Träffade upp Kristy och bussade till Melbourne där vi hade birthday lunch med hennes mamma. De gav mig ett cocktailset med shaker, martiniglas och allt man behöver till för att göra en perfekt applemartini. Bäst var när servitören sjungandes kom in med födelsedagstårtan, och så fick jag blåsa ut ljusen och önska framtidshopp.
Jag och Kristy drog till Harbour Town och shoppade partykläder, väska och converse. Sådär lagom länge så vi missade våra föreläsningar. Jag vet, fy fy, men sen tog jag mig till Uni för att leka med 3d.
Efter att ha stalkat en kille så gick vi till Brisbane och hade födelsedagsmiddagen. Med en hel avdelning för oss själva, 20 gäster och 3 flaskor pinot grigio så var det perfect! Där fick jag surflektioner i present, så nu ska jag äntligen bli surfproffs! Natten fortsattes på Hipe Club efter mycket fix och trix, involverande mig, en tuta och pojkskvaller.
Allt slutade med fruktsallad i sängen och 55 facebook gratulationer, inkluderande folk jag aldrig träffat. Dagen och kvällen var en av de bästa och det var allt tack vare vänner. Tack för att ni gjorde min dag wonderful, ni gör mig lycklig! <3
Soundwave
She lives in a fairy tale
Somewhere too far for us to find
Forgotten the taste and smell
Of the world that she's left behind
Paramore, Placebo, Jimmy Eat World, de var dem som fick mig att låna
pengar och ge mig in i festivalandan igen.
Tillsammans med Faith No More, Janes Addiction, HIM, AFI, Taking Back
Sunday, All Time Low och Anti-Flag,
så tycker jag att de lyckades med en ganska så perfekt Lineup.
Dagen började med att jag vandrade upp till shoppingkorsningen i
området och köpte mig de billigaste solglasögonen som fanns,
och så en vattenspruta. Den kom att senare bli döpt till Laika
(Spruta, Spurt, Skurt, Sputnik, Rymden, Laika).
Tristan överlämnade dammsugarn som han tagit till gisslan,
och körde mig sen hem till pannkaksfrukost i Northbridge.
Det var utan tvekan den bästa frukosten jag haft här,
med kaneläpple, banan, glass, pannkakor och så öl vid sidan av.
Inte visste jag att det var fler än jag som hade både kanel och frukt
på pannkakorna!
Redan på väg till festivalområdet börjar jag studsa fram. Festival är
verkligen lycka helt igenom, även om tempraturen stiger över 39°
och flickor svimmar framför en. Jag hade ju min vattenspruta!
Allt var som det skulle: underbara människor, oväntade möten,
borttappade vänner, kass mottagning och att stå längst fram själv
och sjunga(jaja, skrika) så högt man kan. Efter bussresan hem
kröp jag ner under sängen med tjutande öron och somnade
solbränd och salig.
Bilder från Therese.