.

Jag har alltid varit värdelös på att släppa saker. Även fast jag alltid vill gå ett steg längre och hoppa in i nya miljöer så hatar jag att säga hej då. Förmodligen för att jag ständigt är överfylld med känslor till allt och alla, och inte håller så värst bra koll på det heller. Det verkar ju som Perth funkar bra, och nu ska lite av det trygga som finns springa långt bort härifrån.

I söndags var avskedsfest för alla ”gamla svenskar” på först Brisbane och sen vidare till Lackers, och hela kvällen satt jag och log över hur underbara alla är. I alkoholdimman skrevs dessa berusade ord:

De är ett lyckorus, för pirret ilar längs ryggraden och det slår extra hårt bakom revbenen. De sjunger högt i kör, och jag nynnar glatt i bakgrunden. Jukeboxen spelar don’t worry, be happy, och jag vet att ni gjorde Perth. Så tack.

Kort sagt så har människorna här gjort Perth till en bra stad, och jag kommer sakna dem och det sus de alltid lämnar efter sig.