.

I Perth är det varmt, det kan både vara väldigt bra och väldigt farligt.. Farligt med tanke på att jag och hanna har försökt leva i exil från beröring på grund av våra knallröda, blåsiga kroppar. Nu är vi däremot ormar som ömsar skin. Ja mamma, jag aktar mig för hudcancer, men ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig.

Det bra är att det är varmt, vilket betyder att man kan vara ute nästan när som. Så här i Perth finns det ett antal utebiografer att browsa emellan. Vi valde den i Kings Park. Den låg inte direkt i den delen av parken vi hade tänkt, vilket resulterade i en mils promenad. Men det var det värt !

 

 

 

 

 

Jag och Hanna dissade stranden och impulsåkte till John Forest National Park. Efter att ha åkt emot öst, väst, norr och sen runt runt (och blivit omkörd av en cyklist), kom vi fram. Vi tittade på ett uttorkat vattenfall, bristen av kängrur, ett obefintligt tågspår och ropade högt i en tunnel. På vägen tillbaka, i stress och utan vatten, började vi hallucinera om ormar i buskar och blev nästan inlåsta i parken. Men Pandan kom till räddning och vi gasade oss ut innan det var för sent.

 

 

Igår ramlade jag och Robin in på universitet för lite småplock, och visade runt Hanna på I See You (ECU), förhoppningsvis sista gången det här året för mig. Hannas kommentar: Fin.
Jag och Robin hoppade glatt runt för betygen vi hämtade, HD i handen (och några andra mindre stolta betyg för mig, men sånt behöver man varken hoppa för eller nämna). Sådana mönsterelever vi är. Vi kollade också på terminens filmer, skrattade, grät och skrattade lite till. Och nu när vi äntligen skaffat ett riktigt bredband kan jag ju dela med mig lite.

Så, det här är andra video logen vi gjorde i Screen Evolution kursen. Här filmar man sig själv, mixar koreograferat och planerat med live och improvisation, och dansar förstås!