Vilsen bland platser, djur och cykelpedaler

Man brukar säga att det är svårt att bryta vanor, jag säger att det är sjukt lätt att omanpassa sig. Att jag i ca. 4år alltid gått upp 5.30 om mornarna spelar fan ingen roll nu när jag väldigt sällan går upp innan 8. Alltså jag trodde att någon verkligen hade ställt om klockorna när jag gick upp 6.20 imorse och nu 14 h senare vill jag bara sova. Det var inte bara en kul grej jag kom på, att gå upp 6.20 alltså, utan klockan 8.48 befann jag mig i Fremantle och 10.00 på Rottnest Island. En liten ö helt enkelt, utanför Perth.

Jag tyckte vår idé var brilliant, att hyra cyklar och sen cykla runt hela ön och se på allt som kändes viktigt. Den var däremot inte så brilliant, av någon anledning har jag glömt bort hur man cyklar. Visst att jag och Karin cyklar på gymmet ibland, men de står ju i alla fall still. Jag höll på att ramla ett antal gånger, tappade min väska några till och har så jävla ont i rumpan nu. Helt sjukt ont. Men det kunde ju vart en bra idé...


Cykla runt hela ön lyckades vi med ändå. Det var sjukt fint, lite annorlunda natur, men fint. Sådär fint så man vill kunna visa det, men hur mkt man än fotar så får man liksom inte med det fina. Hard to explain, hard to show.

Men ändå. Vi åkte förbi ett träsk:



En ö..? Äsch, nånting :



En fyr:


Två Robin:


En sandig gång:



Det fanns ganska många stränder. Vi var oerhört förberedda och jag hade till och med med mig mitt cyklop och snorkel. Så där låg jag i vattnet och drevs bort av vågorna och kikade på färgglada, stora fiskar, och det enda jag egentligen behövde göra var att andas. Ibland är det enkelt, jag var oerhört exalterad och glad (även om det ser ut som att jag är någonting helt annat på bilden..).


Förutom de fina fiskarna var de "vilda" djuren roligast! Hela ön är ju överfylld av miniversioner av kängrus, kallas även Quokkas. Oerhört tama, påträngande och envisa (jag fick ju inte ha min mat i fred).


Vi såg även en påfågel och pelikan:



Men det jag var allra, allra mest exalterad över blev den allra, allra sämsta bilden. Som ja sa gick inte mitt cyklande så bra, så jag tappade bort både Robin och mig själv. Helt vilse bland ett kringelkrångel av vägar började jag bli lite smått rädd, speciellt eftersom den sista färjan snart skulle gå. "Jag vill inte spendera en hel natt på den här ön själv! Jag vill inte ens spendera en hel natt med Robin på den här ön!" No offence. Nu har det här egentligen ingenting alls att göra med bilden, det var bara en sak som hände. Men jag lyckades tillslut komma tillbaka till hamnen och utgångspunkten, så där satt jag mig på några stenar och väntade på att Robin skulle hitta mig. Och när jag satt där simmade en enorm rocka förbi precis vid mina fötter! Wihu. Tog mig ett tag att reagera och ett tag att få upp kameran, så man ser den knappt alls. Men ni kan ju använda lite fantasi :)


Tillslut hitta vi varandra och kunde ta oss hem till kära Walcott Street igen, och ramla dödströtta ner i våra sängar klockan halv sju på kvällen. Eller ja, jag ramla ner i min säng och Robin låtsas vara viktig i vardagsrummet.


Kommentarer
Postat av: Mr Quokka

Ja tänk vad nära det egentligen var att du behövde spendera natten på den där ön! Du var ju bara vid färjan typ 1,5 h innan avgång :P

2009-04-29 @ 15:46:53
Postat av: Martina

Fy fankelian så synd det är om mig som inte fick vara med och mysa i den fina miljö om ni utforskade...



Löwe ya

2009-04-29 @ 20:42:09
Postat av: R

Vad fint att du har ringat in en stor sten i vattnet! Den måste varit spännande att se.

2009-04-30 @ 14:09:51
Postat av: maud MORMOR

OJ. va synd attt rumpan blev öm .men va får man inte stå ut med för att njuta av detta underbara som du berättar och visar bilder från vet inte om jag sk a tycka synd om dej eller inte

kram MORMOR

2009-04-30 @ 16:23:29
Postat av: Mamma

Det är inte ett dugg synd om dig, mer synd om oss som inte får vara med och uppleva allt det du upplever. Enjoy the ride!

Kärlek i massor

2009-05-01 @ 14:10:04
Postat av: Mikaela

Mr Quokka: Ja men när jag är vilse kan det ta jävligt lång tid. Jag hade bara en väldans tur!



Martina: Men kom hit då för bövelen.



Mormor & Mamma: Ni får ju också åka dit när ni kommer hit, då ska ni allt också få ont i rumpan!

2009-05-02 @ 13:52:51

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0