.

Fredag 7 Jan, Perth – Kuala Lumpur - Mumbai

Hela flygresan till Mumbai kan mer eller mindre summeras med sömn. Efter 36 sömnlösa timmar, mer på grund av resstress den resfeber, så lyckades jag somna på Perth flygplats, flyget till Kuala Lumpor, Kuala Lumpurs flygplats och flyget till Mumbai. Jag lyckades fortfarande absorbera de viktigaste detaljerna: Kuala Lumpurs flygplats måste vara världens tråkigaste och de har det äckligaste kaffet.

 

 

Att flyga in över en nattstad är alltid som en dröm. Trots att staden mest sover så ser den mer levande ut en någonsin med lyktor och lampor skinande överallt. Mumbai å andra sidan är inte en nattstad som sover. Mittinatten när Mukesh kom och hämtade upp mig var det värre än svensk rusningstrafik. Mumbais trafik är minst fyra filers biltrafik trängandes i en stor fil, utan några trafikregler tillsammans med en symfoni av tutande.

 

 

Lördag 8 Jan, Colaba

Couscous-frukost med riktigt Chai Te, fast Chai är i och för sig en generell term för te här. Vi var äventyrliga och tog det överfyllda tåget till staden, Churchgate för att vara exakt. Med Lonely Planet's guidebok och karta lyckades vi ta oss vidare till Colaba för upptäckt. Vid Gateway of India blev vi trakasserade av fotopojkar och imponerade av fågelträd, och Taj Mahal inbjöd oss att bli Bollywood extras. Längs Mumbai Harbour, in i slummen och genom Colaba Market, där småflickorna bad om vatten.

 

Gateway of India

 

Taj Mahal Palace

Mumbai Harbour

 

På Royal Café/Head Quarters fanns tonårsflickor och pojkar som drack och flirtade lite smått innan middagen hemma med mamma.

 

Western Railway tog oss hem till Goregaun, men bara precis. Jag blev utpressade i luften, fast mellan avstigande och påstigande tills Emma och Emilie äntligen lyckades dra ner mig till plattformen.

 

Söndag 9 Jan, Kala Ghoda & Fort

Jetlagade flickor stannade hemma, så jag utforskade andra delar av staden själv. High Court och Rajabai Clock Tower var stängt för ingång, men imponerade mig tillräckligt utifrån. University of Mumbai vaktades av soldater med allför långa vapen och seriösa miner. Keneseth Eliyahoo Synagogue var en himmelsupplevlese med små fönster till verkligheten, och så blev man tvungen att betala för att fota. I St Thomas Cathedral satt jag med andra turister och läste Lonely Planet medan en indie bad på knä framma vi altaret.

 

High Court

Rajabai Clock Tower

University of Mumbai

Keneseth Eliyahoo Synagogue

St Thomas Cathedral

Presentshopping i Bombay Store, en butik med lukt av frisk parfym och ljud av avlägsenhet i jämförelse med hets och skit. Tillsammans med ”riktigt” kaffe av indiska bönor på Barista kände jag äntligen lite Mikaela komma tillbaka in i mig.

 

Jag lyckades navigera mig igenom Chhatrapati Shivaji Terminus/Victoria Terminus, Mumbais stressigaste station, och hamnade i en läskig, fängelseliknande vagn. Men kvinnorna tog hand om mig, en bjöd mig på mat och en liten flicka frågade förundrat om hon fick röra mig. Människor i staden är underbara.

 

 

 

Måndag 10 Jan, Andheri

Idag började verkligheten med orientering på kontoret, möte med två filmskapare och ett massa rabbel om film historia, maffian, mord, näsjobb och slamperi. Vi träffade regissören av Ugly Aur Pagli, Sachin.

 

I Andheris shoppingdistrikt inköptes happy pants/panjabi pants/harem byxor, beroende på vad man föredrar, tillsammans med tre par Converse.

 

Vid slutet av dagen hade jag redan haft feber, ryggont, magkramp och svullna ögon. Bring it on India.

 

 

 

 

Tisdag 11 Jan, Andheri

Började med filmfrukost och Acid Factory. Jag försökte mig på lite filmshopping men ingen visste vem Satyajit Ray, trots att han vunnit Oscars och förmodligen är Indiens mest framgångsrika filmskapare, i alla fall internationellt. I mötet med Suparn Verma, en annan regissör, tipsade han mig om vart detta kunde finnas, och vi utbyte kontaktdetaljer.

 

Kvällens chokladfest innehöll boxar av choklad och ännu mer bollywood filmer.

 

Onsdag 12 Jan, Andheri

Vi fick äntligen se den experimentella sidan av Bollywood. I ett rökfyllt kontor hade vi regissörmöte med Sudipto (Pankh) som informerade oss om cross-dressing och barnslaveri i filmbranchen. Det övergick så småningom i glada diskussioner om Ingmar Bergman och Darren Aronofsky.

I ett köpcenter hittade vi de underligaste Hot Dogsen någonsin: bröd med skalgjursröra, chicken nuggets, majonäs och senap.

 

 

Mukesh lagade oss indisk kyckling och bjöd på indisk rom, förmodligen den bästa maten vi haft hittills.

 

 

Torsdag 13 Jan, Mahalaxmi

Efter exceptionell filmvisning av Shoot on Sight och Provoked träffade vi Jag Mundrah. Han berättade om indisk uppväxt, Hollywood vs. Bollywood och arrangerat äktenskap. Det avslutades med gåshud från mig och ännu ett visitkort i högen.

 

 

Vi fixade oss fina på en Salong med ögonbryn, pedikyr och manikyr. Redo för filmspotsen tog vi en taxitur till Olive Restaurant & Bar i Mahalaxmi, där vi kände oss lite missplacerade mellan uppklädda kändisar. Senare översttes Ghetto till Gateway och istället för att hålla oss i orten hamnade vi några mil bort i innerstaden. Note to self: Var överdrivet tydlig!