.

Det här, det är glädje, lycka och kärlek. Ett litet kort, med några få handskrivna ord från Sverige. En liten hälsning, ett litet hej och jag smular sönder lite extra. Att få en liten tanke skickad över jorden, hela vägen hit, det får saltvatten att smyga i ögonvrån. Mormor, hon är den enda som förstår uppskattningen av lite personliga ord skickat på ett papper. Ett litet kort och så glad har jag inte vart på länge. Hallå, var är ni alla? Har ni glömt mig? Skicka ett brev, för det det är lycka.

Vad som mer är lycka är att jag påbörjat min första inlämning i filmredigering, och jag älskar det! Så fort det blir som jag vill, när klippet hoppar sådär fint till musiken, ja då hamnar jag lite i extas. Nördigt? Oh yes. Men jag är vilket fall sjukt nöjd att jag hittills gillar det jag ska läsa, sjukt mycket.

Till film behövs musik, och där hamna jag ett tag. Gammal musik, såndär som är kopplad till perioder, tillfällen och händelser, den är riktigt farlig. Jag fastna där och ja saknar, ganska så mycket. Svensk sommar, festival och sommarkvällar med er. Och Hanna, jag saknar dig så jag måste bita mig hårt i läppen här och nu. Jag vill att vi, Vi, VI ska dansa till Shout out Louds som nu spelas i mina öron.

Efter ett telefonsamtal igår så började jag för första gången fatta det. Jag har lämnat allt, hemma, kärlek och vanor. Det är noll nu, noll på allt. Inget hemma, inga riktiga vänner och inga vanor. Det var det jag ville, men det konstiga är att jag aldrig kommer tillbaka, komma tillbaka till det jag är van vid. Det vi är vana vid.

I mitt oerhört sentimental humör just nu vill jag bara säga att jag älskar er, alla ni som vet att jag älskar er. Det enda som rubbar mig här borta är när jag tänker på er, för då saknar jag så mycket så jag sitter och gråter i en datasal.
Ni är kärlek för mig.