.

Jag och Hanna dissade stranden och impulsåkte till John Forest National Park. Efter att ha åkt emot öst, väst, norr och sen runt runt (och blivit omkörd av en cyklist), kom vi fram. Vi tittade på ett uttorkat vattenfall, bristen av kängrur, ett obefintligt tågspår och ropade högt i en tunnel. På vägen tillbaka, i stress och utan vatten, började vi hallucinera om ormar i buskar och blev nästan inlåsta i parken. Men Pandan kom till räddning och vi gasade oss ut innan det var för sent.